Följ med arkeologen och författaren Jonathan Lindström till Estlands svenskbygder. Under många år har Jonathan forskat kring hur det från tidig medeltid kom att etableras en svenskspråkig befolkning längs Estlands västkust. Vi reser från Tallinn till det gamla landskapet Wiek där vi bor i Hapsal, den historiska huvudorten för estlandssvenskarna. Här besöker vi den medeltida biskopsborgen och Aibolands museum där professor Göran Hoppe visar den nya utställningen om Gammelsvenskbyborna och Dagösvenskarna. Under en heldag besöker vi Ormsö. Jonathan guidar oss bland de ålderdomliga byarna där hans egna förfäder bodde och berättar om hur ön koloniserades från Öland i början av 1200-talet. En dag ägnas även åt besök i socknarna längs kusten med bl. a besök i Sankta Katarina kyrka i Nuckö. I Tallinn avslutar vi med ett besök i Sankt Mikaels församling där kyrkoherde Patrik Göransson tar emot och berättar om församlingens dramatiska historia. Foto ovan: Nuckö Hembygdsförening / SOV:s arkiv.

Karta över Estlands svenskbygder av Anders Hjemdahl.

Dagsprogram

Dagsprogram Print icon

Dag 1. Måndag 15 september.: Avgång med Tallink från Värtaterminalen.
Kl. 15:45 – 16:10 Samling i Värtaterminalen i Stockholm där reseledare Ola Olsson och Jonathan Lindström möter och delar ut biljetter. Efter ombordstigning blir det eftermiddagskaffe med efterföljande föredrag av Jonathan som berättar om de svenska fiskeböndernas kolonisationen av kustområden i västra Estland. Vid 19:30-tiden återsamlas vi för en drink.
Kl. 20:00 Gemensam trerättersmiddag.
Dag 2. Tisdag 16 september.: Hapsal.
Kl. 07:00 – 10:00 Specialfrukost.
Kl. 10:45 Ankomst Tallinn. Avstigning på egen hand. Vi återsamlas utanför terminalen där vår buss väntar.
Från Tallinn reser vi sydväst till det gamla landskapet Wiek, dagens Länemaa. Vi ankommer till staden Hapsal (Haapsalu, ”Asplunden”), förr en berömd kurort med en historia som sträcker sig tillbaka till 1200-talet.
Längst ut i den gamla fiskehamnen ligger estlandssvenskarnas museum, Aibolands Museum. Museet har fått sitt namn efter Aiboland det traditionella namnet som estlandssvenskarna själva använder för det ursprungliga bosättningsområdet vid Estlands västkust. På museet väntar en specialguidning där vi tar del av estlandssvenskarnas historia från tidig medeltid och fram till mitten av 1900-talet, då en stor del av befolkningen evakuerades till Sverige i andra världskrigets slutskede. Estlandssvenskarna var traditionellt till största delen en allmogebefolkning som försörjde sig på jordbruk och fiske. Dom kämpade under den ryska tiden för att fortsatt vara ”fria” bönder och inte hamna i de tyskbaltiska godsens livegenskap, vilket drabbade en stor del av den estniska allmogen. På museet möter vi professor Göran Hoppe som varit engagerad i museets verksamhet under 30 år.
Göran visar sin nya utställning om Gammelsvenskby i Ukraina som sedan ett år står under ständig rysk beskjutning. Vi får höra hur en stor del av Dagösvenskarna på 1780-talet med ett kejserligt dekret kom att tvångsförflyttas till södra Ukraina där de sista ättlingarna fortfarande bor. Bakgrunden till tvångsförflyttningen var att daqösvenskarna hävdade ”svensk rätt” och vägrade att bli livegna under Karl Magnus Stenbock på Hohenholms gods. Dagösvenskarnas marsch till det av kejsarmakten tilldelade området skedde under mycket svåra förhållanden. Vid ankomsten efter nio månaders vandring var bara hälften av de ca 1000 innevånarna kvar i livet. Vi intar sedan lunch. Om fångsten varit god bjuds vi på rökt flundra, traditionellt en vanlig rätt ibland de estlandssvenska fiskebönderna. Vid museets brygga får vi sedan en förevisning av museets samling av allmogebåtar som runöjala och ormsörupa, renoverade eller byggda av museets båtmästare Jorma Friberg.

Torskrökningsstuga från Estlands svenskbygder. Tuchteckning av Albert Engström i Strix 1905. Sommaren 1905 seglade Anders Zorn, Albert Engström och Axel Gallén (senare Axeli Gallen Kallela) längs Estlands kust och besökte Reval (Tallinn), Baltiche Port), Odensholm, Hapsal och Ormsö. Den omskrivna seglatsen i svensbygderna lämnade flera spå bl a inrättade Anders Zorn en friplats för en estlandssvensk ungdom på Mora Folkhögskola och Albert Engström ordnande insamling till Odensholmsborna efter först världskriget. Till höger Runöjala, en av estlandssvenska båttyperna. Foto: Aibolands museum.

Bussen tar oss sedan upp till den gamla biskopsborgen. Här berättar Jonathan om borgen som med sin ståtliga kyrka var huvudsäte för det medeltida biskopsdömet Ösel-Wiek. Efter livländska kriget kom Wiek med Hapsal och sin borg under svensk krona. Magnus Gabriel de la Gardie var i slutet av 1600-talet ägare till borgen och drog upp planer för en ombyggnad till ett storslaget renässansslott. Efter en brand 1688 skrinlades dock dessa planer och borgen står som ruin sedan dess.
Från slottet vandrar vi genom stadens vindlande små gator ner mot Hapsalviken. På vägen passerar vi huset där den kända illustratören Ilon Wikland växte upp hos sina farföräldrar i början av 1940-talet. Under senare delen av 1800-talet utvecklades staden till kurort känt för sina hälsobringande gyttjebad. Bland återkommande sommargäster fanns delar av det kejserliga hovet och Pjotr Tjajkovskij som här komponerade pianostycket Souvenir de Hapsal. På strandpromenaden stannar vi framför den vackra kursalen, centrum i stadens societetsliv vid förra sekelskiftet. Här berättar Ola om Anders Zorn och Albert Engströms omskrivna besök i staden sommaren 1905.

Biskopsborgen och Kursalen i Hapsal.

Incheckning på Hotel Promenaadi med vacker utsikt över Hapsalviken.
Kl. 19:30 Trerätters middag på hotellet.
Dag 3. Onsdag 17 september.: Ormsö.
Kl. 07:00 – 08:45 Frukost.
Kl. 09:00 Avresa med bussen som tar oss mot Rus / Roheküla, djuphamnen varifrån Ormsöfärjan går. På vägen stannar vi till vid den gamla pampiga järnvägsstationen, som en gång tog emot det kejserliga tåget från Petersburg då kejsarfamiljen besökte Hapsal. Järnvägsstationen är berömd för sin över 300 meter långa taktäckta perrong uppförd för att kejsarfamiljen med hov skulle kunna gå torrskodda från tåget till de väntande skjutsarna.

Till vänster den vackra stationsbyggnaden från 1904. Till höger Ilon Wiklands illustration till boken Den långa, långa resan med motivet hämtat från Hapsal tågstation.

Under den 45 minuter långa båtresan till Ormsö har man vacker utsikt över de olika fjärdarna och öarna i svenskbygden. Ormsö var centrum för svenskheten fram till att befolkningen evakuerades till Sverige 1944. Vid folkräkningen 1922 levde 3000 av landets dryga 7000 estlandssvenskar på Ormsö. Vi börjar med en rundtur på ön där vi besöker de gamla byarna och Saxby fyrplats på öns västkust. Jonathan berättar om sin forskning kring Ormsös kolonisation från Öland i början av 1200-talet, vilket han skrivit om i sin bok Biskopen och korståget 1206. Bland annat påvisar Jonathan att Öland och Ormsö är de enda platser som traditionellt använt samma uråldriga ägoindelning i stänger och alnar och hur ett antal öländska byar övergavs i början av 1200-talet.

Ormsökvinnor. Foto: SOV. Till höger Ärkebiskop Nathan Söderblom som installerar ny kyrkoherde på Ormsö 1922. Under mellankrigstiden kom kontakterna mellan Sverige och Estland att fördjupas med flera viktiga besök. 1932 är kronprins Gustav Adolf på rundresa i Estland i samband med Tartu universitets 300-årsjubileum, han besöker då även svenskbygerna och Ormsö kyrka. År 1936 inviger prins Gustav Adolf under stora hederbetygelser ett stort monument över slavet vid Narva och 1938 sänder Sven Jerring ett längre radiorepotage från Runö.

Första stopp blir i Sviby där vi ser hembygdsgården med sina gamla byggnader. I Rälby, får vi höra om Jonathans far och förfäder som i generationer bodde här. Vi ser bl a väderkvarnen och bönhuset vilket var byns sociala centrum. Mitt på ön besöker vi ruinerna av Magnushov, släkten Stackelbergs gods. Öns största sevärdhet är den medeltida Sankt Olofskyrkan. Jonathan berättar kyrkan historia. En bit från kyrkan ligger den vackra begravningsplatsen med över trehundra ringkors. De runda stenkors som är typiska för aibofolket. Vid utvalda gravar får vi höra om Jonathans släktingar och även om släkten Stackelberg vid deras centrala gravsten.

Väderkvarn i Rälby, interiör från Sankt Olofskyrkan och Runö kyrkogård med sina karaktäristiska ringkors.

Lunch intas på Elle Malles Pensionat, som återupprättat det pensionatsliv som utvecklades på Ormsö under mellankrigstiden. Vi får även höra om det hårda livet på ön under den sovjetiska ockupationen 1944 – 1991, då ön och hela kusten närmast var hermetiskt tillsluten.
Tid ges även för att besöka öns hantverksbod med bl a vackra vävda tyger i estlandssvenska mönster.
Återresa sen eftermiddag.
Kl. 19:30 Gemensam middag på hotellet.
Dag 4. Torsdag 18 september.: Nuckö, Vippal, Padis, Tallinn.
Kl. 07:00-08:30 Frukost och utcheckning.
Kl. 08:45 Avresa.
Vår sista dag i Estland börjar med att vi färdas längs kusten mot Tallinn. Guide under resan är Ûlo Kalm chef för Aibolands museum och tidigare kommunchef på Nuckö. Vårt första stopp blir i Nuckö socken. Ûlo visar oss Sankta Katarina den gamla kyrkan som uppfördes i början av 1500-talet. Tvärs över vägen från kyrkan ligger den äldsta träbyggnaden i Länemaa / Wiek, prästgården från 1700-talet. Nuckö var fram till evakueringen 1944 en urgammal estlandssvensk socken. Ursprungligen en ö men med landhöjningen har Nuckö med tiden ”vuxit samman” med fastlandet. Under den svenska tiden grundades här 1650 den första folkskolan i Estland.

Estlandssvenskt bröllop på Nuckö vid mitten av 1800-talet.

Vi fortsätter längs kusten genom byar som Sutlepp, Dirslätt och Rickul. I Vippal besöker vi Kors kyrka som var församlingskyrka också för Rågöborna. Kyrkan som har rötter tillbaka till 1300-talet kom aldrig att stängas under sovjettiden och slapp därmed förfall och plundring. Idag är det en av landets bäst bevarade medeltidskyrkor. Vid Padis ser vi de mäktiga ruinerna efter cistercienserklostret grundat 1281 som under delar av medeltiden var den största markägaren i Estland och södra Finland. Här väntar även lunch på Padis Kastall.

Interiör från Kors kyrka i Vippal och Padis kloster.

Framme i Tallinn besöker vi sedan svenska Sankt Mikaels församlingskyrka. Kyrkoherde Patrik Göransson berättar om församlingens dramatiska historia och om den omfattande restaureringen av kyrkobyggnaden. I kyrkomuseet ser vi klenoder från de svenska församlingarna. Vi avslutar med kyrkkaffe under medeltida valv. Från kyrkan tar Jonathan och Ola med oss på en vandring genom gamla Tallinns centrum med dess medeltida handelshus med sina karaktäristiska trappstegsgavlar.
Bussen tar oss sedan ner till färjeterminalen för hemresa.
Kl. 18:00 Avgång med Tallink.
Kl. 20:30 Smörgåsbord.
Dag 5. Fredag 19 september.: Ankomst till Stockholm.
Kl. 07:00 – 09:30 Specialfrukost.
Kl. 10:15 Ankomst till Värtaterminalen, Stockholm.
Medverkar på resan.

Jonathan Lindström är arkeolog och författare. Han skriver främst faktaböcker för barn och vuxna om naturvetenskap, arkeologi, historia och medverkar regelbundet i radio och tv. Han har bland annat tilldelats Hertig Karls pris, Carl von Linné-plaketten och utsetts till årets folkbildare. Foto: Lina Eidenberg Adamo.

Göran Hoppe är ledamot av Kungl. Vetenskapsakademien och professor emeritus i kulturgeografi vid Uppsala universitet. Under mer än 30 år har Hoppe varit engagerad i ett brett spektrum av frågor rörande den estlandssvenska historien och kulturen. Han är även delvis bosatt i Estland, År 2022 tilldelades han Hans Pöhlmedaljen av Estlandssvenskarnas kulturförvaltning för sina framstående insatser för estlandssvenskarnas kultur.

Avgångar & priser