Kl. 06:00 – 07:15: (lokal tid) Frukost. 
Kl. 07:20 samling vid informationen på skeppet.
Kl. 07:30 Ankomst Ventspils (Windau) i Kurzeme (Kurland). Vi går av färjan till vår väntande buss. Medan vi reser längs Östersjökusten söderut berättar Jonathan Lindström om kurerna, det baltiska folk som givit området dess namn och om tidiga kontakter över Östersjön. I Grobin besöker vi lämningarna för den skandinavisk-baltiska handelsplatsen som fanns här från mitten av 600-talet till mitten av 800-talet. Detta baltiska Birka grävdes ut av den svenske arkeologen Birger Nerman i slutet av 1920-talet som ansåg att bosättningen i Grobin var den länge eftersökta Seeburg. Nerman hade då varit professor i arkeologi vid Dorpats universitet 1923 - 25 och 1927 - 29.  Tillsammans med sin företrädare i Dorpat finländaren Arne Vilhelm Tallgren kom han att lägga grunden till den moderna arkeologin i Baltikum.  På museet i närbelägna Liepāja (Libau) tar vi sedan del av högklassiga skandinaviska vapen och smyckesfynd från utgrävningarna i Grobin. 

  
Birger Nerman under utgrävningarna i Grobin 1929. Den gotländska bildsten som påträffades vid utgrävningarna. Interiörbild från museikvarterat med Hoijeres hus i Liepāja.

Liepāja upplevde sin verkliga blomstringstid från mitten av 1800-talet fram till utbrottet av första världskriget. Efter järnvägens ankomst till staden på 1870-talet blev det en av det ryska imperiets viktigaste hamnstäder med sin isfria hamn. Staden var tillsammans med Odessa också de viktigaste emigrantstäderna från Ryssland varifrån 100 000-tals människor lämnade imperiet fram till första världskriget. Vid sidan av hamnen utvecklades staden med sin milsvida strand som en viktig badort. Vi besöker och intar lunch i det nyrenoverade museikvarteret kring gästgivare Hoijere hus. Efter en lunch på historisk tema besöker vi det gamla gästgiveriet som bl. a haft Peter den store som gäst. I grannhuset, borgmästar Schröders hus hade Karl XII sitt högkvarter i maj 1700 och återvände även hit vid flera tillfällen under vintern 1701 - 02 då kungen hade sitt vinterläger vid Grobin. 

 
Sankt Nicholas örlogskatedral i Karosta. Under rysk- japanska kriget välsignades här den Baltiska flottan innan den sju månader långa resan mot det ödsstigra slaget vid Tsushima i maj 1905. Delar av sjöfästningen glider långsamt ner i Östersjöns vatten.

Vi gör en sedan en busstur genom Liepāja och dess tvillingstad, örlogsstaden Karosta, en av Tsarrysslands och Sovjetunionens största örlogsbaser.  Flottbasen grundades av tsar Alexander III 1890, som ett värn mot ett expanderande Kejsartyskland. Sentida lämningar i basen omfattar även kalla krigets apokalyptiska missilsilos och atombombssäkra ubåtshangarer. Vi ser bl a sjöbefästningarna och den stora ryskortodoxa Sankt Nicholas örlogskatedral. Utanför katedralen berättar Hans om den ryska flottan som segervisst lämnade Karosta den 15 oktober 1904 för att sig till Fjärran Östern. Vid det stora sjöslaget vid Tsushima utanför Port Artur utanför Korea gick sedan flottan under i striden med den japanska flottan.

 
Suitier i sina traditionella folkdräkter.

I Alsunga bekantar vi oss med suiternas särpräglade och ålderdomliga kultur. Suitikulturen kan beskrivas som en katolsk ö i det i övrigt lutherska västra Kurland, med rötter från 1600-talet då den lokale tysk-baltiske godsägaren Johan Ulrich von Schwerin konverterade i samband med att han ingick äktenskap med den polska adelsdamen Barbara Konarska och återkatoliserade sina livegna bönder. Suitikulturen präglas av en stark blandning av förkristen tradition, jesuitiskt inflytande, färgstarka dräkter och sång. Sedan 2009 är suitikulturen upptagen på UNESCO:s lista över immateriella kulturarv.

På kvällen ankommer vi till Kuldiga (Goldingen) där vi skall på under våra två nätter i Kurland. Staden var under en period hertigdömet Kurlands huvudstad och var under medeltiden även medlem i Hansan. Djupt inbäddad bland Kurlands bördiga kullar undkom staden som en historisk nyck 1900-talets eldstormar som skövlande så mycket annat av äldre bebyggelse i Baltikum. Här möter vi en närmast intakt stad av 1700- och 1800-tals trähusarkitektur. Efter incheckning gemensamma middag.  

Kl. 07:00 - 08:10 frukost. Kl. 08:30 avresa. Hans Lepp berättar i bussen om hur Baltikum kristnandes under av de tyska och danska korstågen och uppkomsten av de efterföljande biskops- och ordensdömena. Vidarefår vi höra hur hertigdömet Kurland uppstår efter Tyska ordens upplösning 1561, då den tidigare stormästaren i orden, Gotthard Kettler erhöll regionerna Kurland och Semgallen som län av Polen, vilka kom att bilda det i princip självständiga hertigdömet.  Det bördiga hertigdömet upplevde en glansperiod under hertig Jacobs tid vid mitten av 1600-talet. Hertigen lät inrätta skolor, varv, mängder med manufakturer och skapade även en handelsflotta och kolonier i Västindien och Afrika. Landet härjades sedan svårt under Karl X fälttåg.

   
Baltikums mest storslagna palats uppfördes  under mitten av 1700-talet av hertig Ernst Johann von Biron. På första bilden ser vi hertigens sommarresidens Rundale (Ruhenthal) och på mittbilden ser vi stadsslotten i Jelgava (Mitau) som var hertigens huvudresidens.

Vid ån Lielupe (Kurländische Aa) möter oss sedan Baltikums ”Versailles”, slottet Rundāle (Ruhenthal). Den storslagna anläggningen uppfördes i mitten av 1700-talet av Bartolomeo Rastrelli för hertig Ernst Johann von Biron som det hertigliga sommarresidenset. Här ser vi en av Östersjöområdets finaste barockanläggningar, som genomgått en omfattande restaurering av praktsalar och av slottsparken. Efter visning av slottet väntar lunch. 

I Jelgava (Mitau), de kurländska hertigarnas residensstad besöker vi gravvalvet under det väldiga barockslottet, även det uppfört efter ritningar av Bartolomeo Rastrelli för Ernst Johann von Biron. I hertigarnas gravvalv ser vi de rikt utsmyckade tennkistonrna där släkterna Kettler och Biron har sin sista vila. Ernst Johann (född von Bühren) blev den unga änkehertiginnan Anna Ivanovna rådgivare och förtrogna. Anna Ivanovna var dotter till Ivan V och brorsdotter till Peter den stora och som 17 åring äktade hon den jämnårige kurländske hertigen Fredrik Wilhelm, vilken dog bara veckor efter bröllopet. När Anna Ivanovna utnämndes till kejsarinna av Ryssland 1730 följde Ernst Johann med och var i praktiken Rysslands verklige makthavare. Han utnämndes nu också av kejsarinnan till hertig av Kurland. Efter kejsarinnans död 1740 föll han i onåd och deporterades till Sibirien men reabiliterades och återinsattes 1763 som kurländsk hertig av Katarina den stora. Biron höll en storslaget hov i Mitau där bl. a Casanova vistades. Åren 1797 - 1801 hyste slottet det franska exilhovet och titulärmonarken Ludvig XVIII.  Slottet har  blivit plundrat och utbränt både under både lettiska frihetskriget och andra världskriget och återuppbyggdes på 1950- och 60-talen utan att de ursprungliga interiörerna återskapades. 

  
Gautbild Kuldiga (Goldingen) med sina välbevarade 1700- och 1800-talsbyggnader. Stadens centrum är sedan 2023 upptaget på UNESCO:s världsarvslista. Hertig Jakob Kettler.

Efter återkomst till Kuldiga på eftermiddagen tar Hans Lepp med oss på en vandring genom den vackra staden. Kuldiga (Goldingen) var under en period hertigdömet Kurlands huvudstad och var under medeltiden även medlem i Hansan. Djupt inbäddad bland Kurlands bördiga kullar undkom staden som en historisk nyck 1900-talets eldstormar som skövlande så mycket annat av äldre bebyggelse i Baltikum. Här möter vi en närmast intakt stad av 1700- och 1800-tals arkitektur. Vi ser bl. a borgmästare Stafenhagens hus från 1702, där Karl XII koffert som är inbyggd i vindstrappan. Enligt legenden lärde krigarkungen borgmästarens son att spela schack ovanpå den väldiga kofferten. Gemensam middag på kvällen.

Kl. 07:00 – 08:30 frukost och utcheckning. Vi reser mot Kurlands norra delar. I Dundaga ser i från utsidan den väldiga borgen Dondangen uppförd av Rigabiskopen på 1300-talet. Från 1500-talet till 1920 var Dondangen Kurlands och Baltikums största gods tillhörande släkten von den Osten-Sacken. Med sina över 100 000 hektar omfattade godset i princip hela norra Kurland.

  
Dondangens kringbygda slott varifrån Baltikums största gods med mer än 100 000 hektar styrdes.

Nere vid Östersjökusten bekantar vi oss med den liviska befolkningen och dess bonde- och fiskekultur. I fiskebyn Mazirbe besöker vi ett privat hembygdsmuseum och bjuds på lunch med liviska specialiteter. Liverna är idag en liten folkspillra där yttersta få fortfarande talar språket som är finnugriskt och besläktat med estniskan och finskan. Tidigare befolkade liverna Rigabuktens södra och inre kuster. I strandskogen ser vi den tragiska båtkyrkogården. Efter andra världskriget förbjöd sovjetmakten liverna att fiska på egen hand och drog upp deras små fiskebåtar i skogen och hugg sönder dem. Därmed slogs den redan bräckliga liviska kulturen i spillror. I Mazirbe besöker vi även Livernas nationshus invigt 1939. Den för den lilla fiskebyn storslagna byggnaden var resultatet av insamlingar bland livernas brödrafolk i Estland, Ungern och främst Finland. Byggnanden ritades av Erkki Huttunen, den vid denna tid mest kände finske arkitekten vid sidan av Alvar Aalto.

  
Livernas nationshus vid invigningen den 6 augusti 1939. Livisk kulturfestival där vi ser livernas egen flagga. Den grön vit blå flaggan hissades första gången 1923, färgerna representerar liverna land, där det blå står för havet, det vita för vågskummet och det gröna för skogen. Fiskare från Mazirbe, fotografi från 1912 av Vilho Setälä.

Vi tar oss sedan till Domesnäs (lett, Kolgas rags) Kurlands nordligaste udde som utgör inloppet till Rigabukten. Domesnäs var ett känt riktmärke på vikingarnas färder österut. Vattnen med sina långa rev kring Domesnäs är kända som ett av de farligaste kring Östersjön. De många förlisningarna i dessa vatten gav också upphov till att vrakplundring var en viktig inkomst för de liviska och estniska fiskarna i området. På grund av de svårnavigrade vattnen har här sedan 1500-talet funnit bland de första fyrplatserna i Östersjön. Fyrarna ägdes av baronerna på Dondangen och skötes under mycket hårda dagsverken av de lokala liviska fiskebönderna. Domesnäs var också en viktig handelsplats där bland annat de svensktalande runöborna handlade. En mycket levande ögonblicksbild av livet vid Domesnäs på 1840-talet ger den finländske runöprästen  Joachim Ekman i sina nedtäknade minnen Domesnäs, är huvudsakliga målet för runöbornas färder. Der, ej långt ifrån fyrmästarens boning och tätt invid hafsvikens vågor, enslig på dynernas sand och i den derpå granskogen, ligger en liten träkyrka: Till denna kommer en gång i hvar månad en prest, som bor två mil derifrån längre inåt landet, för att så tillsägandes predika Guds ord i öknen. Oaktadt traktens ödslighet och tomhet på menniskor, församlas då derstädes en besynnerlig blandning af folk till bön; och ljudet af den lilla kyrkans tornklocka tyckes vara starkare, än af mången jätteklocka i de menniskofyllda hufvudstädernas guldstrålande katedraler. Medlemmarne af den hitvandrande församlingen tala fyra olika språk; lettiska är hufvudspråket, hvarpå äfven predikan hålles; dernäst komma Liverne, sista qvarlefvan af detta fordom så mäktiga folk, som nu sammansmält till omkring tusen personer och blifvit undanträngt till Kurlands nordligaste spets, samt äfven der är nästan uteslutande inskränkt till det adeliga godset Dondangens område. Dit seglade Runöboerne, och några få Tyskar, församlingens egentliga aristoktati, ditkomma från det inre af landet, i hvars skogar de, eljest afskilda från verlden och dess hvälfningar, framlefva sitt ensamma lif såsom skogvaktare, krögare och mjölnare. 

Vid vårt besök på Kurlands udde har vi liviskan Dženeta Marinska som guide. Utöver de historiska sevärdheterna får vi också höra hur man försöker upprätthålla sin liviska kultur och språk.

 
Domesnäs, Kurlands vackra norra udde. Stenmonumentet på stranden vid Domesnäs som rest till minne över alla de som fått havet som sin grav.

En bit söderut vid Bīlavu i närheten av Rojasfloden ser vi Djävulsskeppet, en vacker skeppssättning, som till sin form med tätt stående stenar är av samma typ som de bronsålderstida skeppssättningarna på Gotland. Vid utgrävningar har man funnit krukskärvor och brända benrester som tolkas som att skeppssättningen fungerat som stormannagrav för en skandinavisk hövding.

 
De märkliga skeppssättningarna vid Bīlavu. Soltet i Ventspils (Windau) uppfört som försvarsborg av Livländska orden i slutet av 1200-talet.

Vi fortsätter sedan till Ventspils (Windau). Om tiden tillåter besöker vi den medeltida borgen uppförd under slutet av 1200-talet av Livländska orden. I Ventspils avslutar vi vår dagar i Kurland med gemensam middag innan vi går ombord på Stena Lines färja för hemfärd. 
Ombordstigning ca kl. 21:00 och avresa kl. 23:00.

Kl. 06:30 (svensk tid) frukost. 
Kl. 07:30 ankomst Nynäshamn, transfer med buss till Cityterminalen i Stockhom men ankomst Cityterminalen ca kl. 08:40 - 08:50.