Följ med på en historisk resa runt Bottniska viken med historieprofessor Nils Erik Villstrand som ciceron. Vi följer kusten från Åbo till Umeå med fokus på Bottenviken, området norr om Kvarken från Vasa till Umeå. Sedan forntiden har människor sökt sig hit för älvarnas överflöd av fisk, här blomstrade sedan tjär- och virkeshandeln. Vi tar del av hur de mot inlandet gränslösa kyrksocknarna och svenska riket växer fram under medeltiden och stormaktstidens omfattande stadsgrundanden. Vi följer i finska krigets spår med dess konsekvenser av nya gränser och Finlands födelse. På resan besöker vi bl. a de välbevarade gamla handelsstäderna Karleby och Brahestad, de ålderdomliga träkyrkorna I Pyhämaa, Kristinestad och Torneå och tar del av sikfisket från de smala patorna vid Kukkolaforsen. I Gammelstaden besöker vi den berömda kyrkstaden och vid Bjuröklubb möter milsvid utsikt över havet.

Kortprogram:

Dag 1. Måndag 13 juli.
- Utresa från Stadsgårdsterminalen med Viking Line.

Dag 2. Tisdag 14 juli. Från Åbo till Vasa.
- Besök i Pyhämaa offerkyrka.
- Lunch Björneborg.
- Guidad stadsvandring och besök på Lebellska handelsgården i Kristinestad med läroverksadjunkt Canne Lundberg.
- Besök kyrkstaden med de över 130 kyrkstallen i Närpes.
- Incheckning och middag på Sokos Vaakuna i Vasa. Vår ciceron Nils Erik Villstrand med hustru Britt Marie Villstrand ansluter till middag.

Dag 3. Onsdag 15 juli. Från Vasa till Karleby.
- Bussguidning i Vasa.
- Besök i Gamla Vasa med Korsholms vallar, Korsholms kyrka (uppförd som Vasa hovrätt på 1780-talet.
- Besök med lunch på Oravais slagfält.
- Besök på Malmska gården och Skeppsgården med krigsskadeståndsskonaren Vega i Jakobstad.
- Incheckning på Sokos Karleby.
- Kortaren kvällspromenad till Pedagogiet, Finlands äldsta skolbyggnad.
- Middag på hotellet.

Dag 4. Torsdag 16 juli. Från Karleby till Uleåborg.
- Stadsvandring i Karby med Neristan och brittiska barkassen.
- Guidat besök i Karleby kyrka, hembygdsmuseum och sockenstugan med Anders Chydenius minnesrum.
- Kungastenen i Himango.
- Lunch i Kalajoki
- Stadsvandring och eftermiddagskaffe på Langska gården i Brahestad.
- Besök vid Siikajoki gamla kyrka, där slaget vid Siikajoki stod 1808, Nils Erik läser ur Fänrik Ståls sägner.
- Incheckning och middag på Sokos Arina i Uleåborg.

Dag 5. Fredag 17 juli. Från Uleåborg till Haparanda-Torneå.
- Guidad stadsvandring i Uleåborg med domkyrkan, saluhallen, Beckholmen och Slottsholmen.
- Haukipudas kyrka med Mikael Toppelius kyrkmålningar.
- Lunch i Ijo.
- Keminmaa medeltida kyrka och hembygdsmuseum
- Incheckning och middag på Haparanda stadshotell.

Dag 6. Lördag 18 juli. Haparanda-Torneå, Kukkolaforsen och Karungi.
- Torneå stadskyrka.
- Guidat besök på Tornedalens museum.
- Kukkolaforsens fiskemuseum.
- Trerätters lunch Kukkolaforsens restaurang.
- Karungi med Gustav Adolfs kyrka.
- Hararanda järnvägsstation.

Dag 7. Söndag 19 juli. Haparanda till Luleå.
- Massgraven från finska kriget i Kalix.
- Förmiddagskaffe på träbaronsslottet Filipsborg.
- Rödbergsfortet i Bodens fästning.
- Gammelstadens kyrkstad med Nederluleå kyrka.
- Incheckning och middag på Elite Stadshotellet Luleå

Dag 8. Måndag 20 juli. Från Luleå till Umeå.
- Lokalhistorikern Åke Berggren aktuell med sin bok om stadsgrundande i Bottenviken under 1600-talet medverkar som guide.
- Kortare besök i Piteå.
- Bjuröklubbs fyrby och fiskekapell med lättare lunch.
- Ratan med guidning om slaget 1809, hamnens historia samt eftermiddagskaffe.
- Incheckning och middag på Hotell Aveny i Umeå.

Dag 9. Tisdag 21 juli. Umeå och hemresa till Stockholm med tåg.
- Vår ciceron Nils Erik Villstrand med hustru Britt Marie tar adjö och reser hem till Vasa med morgonfärja.
- Stadsvandring i Umeå med lokal guide.
- Besök i Backens medeltidskyrka.
- Guidad visning på Västerbottens museum och i samevistet på närliggande fruluftsmuseet Gammlia.
- Lunch på umesamernas kulturcentrum
- Kl. 14:21 avresa från Umeå central med SJ i 1:a klass till Stockholm.
- Kl. 20:38 ankomst Stockholms Central.

Dagsprogram

Dagsprogram Print icon

Dag 1. Måndag 13 juli.: Utresa från Stockholm med Viking Line.
Kl. 19:00-19:20 Samling i Stadsgårdsterminalen (Vikingterminalen). Reseledare Ola Olsson möter med skylt i terminalen och delar ut båtbiljetter.
Kl. 20:00 Avresa med MS Viking Glory, Viking Lines nya flaggskepp som sattes i trafik i mars i 2022.
Kl. 20:30 Trerätters middag med två glas vin, kaffe & avec i restaurang Kobba, däck 11 i fören.
Vi påbörjar nu vår resa runt den Bottniska viken som är uppdelat i de olika vattenområdena, Skärgårdshavet och Södrakvarken, Bottenhavet, Norra Kvarken och Bottenviken. Vår resa kommer föra oss genom de historiska landskapen Åland (här lägger Viking Line till för ett kort stopp under natten), Egentliga Finland, Satakunda, Österbotten, Norrbotten (fram till 1809 norra delen av Västerbotten) och Västerbotten varifrån vi med tåg reser ned längs Norrlandskusten.
Dag 2. Tisdag 14 juli.: Från Åbo till Vasa. 41 mil.
Kl. 06:00 – 07:10 (OBS! Finsk tid) Frukost i buffétrestaurangen, däck 10 i fören.
Kl. 07:30 Ankomst Åbo.
Kl. 07:50 Avresa med abonnerad buss.
Vi börjar med en guidad busstur i centrala Åbo där vi vid Aura ås mynning ser Åbo slott uppfört under 1300-talet som centrum för försvar och administration i Finland, Sveriges då framväxande östra rikshalva. Staden växte upp kring Aura å som var en viktig farled till det österut liggande Tavastland. Här på Aura ås strand ligger också Åbo domkyrka, Finlands nationalhelgedom även den uppförd på tidigt 1300-tal och de angränsande akademiska kvarteren där Sveriges tredje universitet, Kungl. akademin i Åbo grundades 1640. I dessa kvarter finns sedan 1918 Finlands svenskspråkiga universitet, Åbo akademi. Det ursprungliga universitetet flyttade till Helsingfors efter Åbos stora stadsbrand 1827 och lever idag vidare som Helsingfors universitet.

Åbo slott. Foto: Visit Finland.

Från Åbo färdas vi norrut genom landskapet Egentliga Finland, vars namn härleds till att detta var det äldsta av de östra landskapen. Här passerar vi några av Finlands äldsta härader, Masko Virmo och Vemo. Det var i dessa traker som de första kyrksocknarna som Nousis och Kaland (fram till 1935 Nykyrko församling) uppstod under 1300-talet även om kristendomen har spårats ännu längre tillbaka. Området norr om Åbo är idag finskspråkigt men här lever svenskan kvar i de äldre ortnamnen. Mycket tyder på att området under 1000-talet befolkades från havet med nybyggare från Sveariket och något senare med större finskspråkiga grupper från inlandet. Samma kolonisationsmönster finns på flera ställen längs den finska kusten. Kontakterna över havet är dock betydligt äldre än så med arkeologiska fynd som visar på bl. a tidigt varuutbyte.

Vårt första besöksmål är Pyhämaa offerkyrka strategiskt belägen i den skyddade farleden intill den gamla marknadsplatsen vid Kaland (Nykyrko). Den lilla träkyrkan uppfördes 1647–52 och troligen fanns det minst en tidigare kyrka på platsen. Kyrkan är känd för kyrkomålaren Christian Wilbrandts vackra barockmålningar från 1667 som täcker långhusets väggar. Willbrandt dekorerade flera kyrkor i Finland vid denna tid men det är bara den på Pyhämaa som överlevt fram till idag. Namnet offerkyrka har att göra med att fiskare och sjöman ”offrade” gav gåvor till kyrkan efter lyckosam hemkomst från Bottenhavets grynnor och stormar. Förmiddagskaffe i samband med besöket.

Pyhämaa offerkyrka och väggmålningar från 1600-talet (foto: Museiverket).

Vår resa fortsätter sedan genom landskapet Satakunta som inte har något svenskt namn. Det finska namnet tolkas ibland som en hänvisning till Svearikets geografiska indelning i hundare, ett område definierat av att den lokala hövdingen här kunde uppbringa hundra man i vapen. Vid Kumo älvs strand i residensstaden Björneborg intar vi lunch. Staden föregicks som landskapets huvudort av Ulvsby, då denna stad blev allt svårare att nå med fartyg p g a landhöjningen som ledde till allt grundare vatten inåt Kumo älv.
Vi passerar sedan gränsen till landskapet Österbotten vars kustområden domineras av bördig jordbruksmark sprungen ur havet. Landskapsgränsen definierar idag också språkgränsen mellan finska och svenska. I Österbottens sydvästra kustområden är svenskan majoritetsspråk.

Vårt andra besöksmål under dagen blir i Kristinestad. Den lilla staden med sin samlade äldre trähusbebyggelse ger tack vare att den skonats från omfattande bränder en bra bild av hur Bottenvikens städer såg ut vid början av förra seklet och även tidigare. Efter lunch i hamnen tar vår lokala guide, läroverksadjunkt Canne Lundberg med oss på en historisk rundvandring genom stadens gränder med besök i Ulrika Eleonora kyrka uppförd år 1701. Kyrkan är uppförd i plockpelarkonstruktion en för Österbotten traditionell byggnadsteknik, där timmerkonstruktionen genom avbärande väggpelare ger möjlighet till stora kyrkorum utan skrymmande skiljeväggar. Under vår resa möter vi även Torneå stadskyrka byggd med samma teknik, vars ursprungliga syfte säkert var att likna den medeltida stenkyrkan till formen. I Kristinestad finns också Lebellska köpmansgården som visar ett burget bottniskt köpmannahem från mitten av 1700-talet. De bottniska och särskilt de österbottniska köpmännen kunde med uppluckringen av det bottniska handelstvånget från mitten av 1700-talet handla direkt med utländska marknader utan det tidigare tvånget att exportvaror behövde gå via Stockholm och Åbo för tull och omlastning. Samtidigt hade de österbottniska bönderna redan sedan början av 1700-talet som de första i svenska riket övergått till penningekonomi från byteshandel, vilket underlättande möjligheterna för handel. Österbottens exportvaror bestod främst av tjära som det fanns en outsinlig marknad för i ökande världshandeln samt timmer och råg.

Ulrika Eleonora kyrka och Lebellska köpmansgården i Kristinestad.

En timmes färd norr om Kristinestad besöker vi Närpes, vars medeltida kyrkoförsamling är en av Bottniska vikens gamla moderförsamlingar med rötter ned i 1200-talet. Som de andra ursprungsförsamlingarna längs norra delen av Bottniska viken var den från början gränslös åt inlandet, längs kusten sträckte församlingen sig 10 mil. Moderförsamlingarna kom redan under medeltiden att få mindre kapellförsamlingar som sedan avknoppades i nya församlingar. Vid Närpes kyrka finns Finlands bäst bevarade och största kyrkostad med nästan 200 bevarade kyrkostall och bodar där församlingsmedlemmarna samlades vid kyrkohögtiderna. Den nuvarande kyrkan uppfördes vid mitten av 1500-talet och byggdes ut i korsform under 1700-talet.

Närpes kyrka och Kyrkostallarna. Foto: Visit Närpes.

Vi avslutar dagen i Vasa där vi bor bekvämt på centrala Sokos Royal Vaasa. Trerätters middag med två glas vin och kaffe på hotellet. Till middagen ansluter även vår ciceron professor Nils Erik Villstrand med sin hustru, historikern Britt Marie Villstrand.
Dag 3. Onsdag 15 juli.: Från Vasa till Karleby. 16 mil.
Kl. 07:00 – 09:00 Frukost och utcheckning.
Nils Erik tar med oss på en guidad busstur i Vasa. Vi får här bl. a höra om Gustav Mannerheims tid i Vasa 1918 varifrån han organiserade de vita styrkorna under inbördeskriget. Staden fick sin nuvarande placering då man kort efter en förödande stadsbrand 1852 övergav stadens tidigare placering som genom landhöjningen hade blivit allt svårare att nå med båt.

Vi fortsätter sedan till Gamla Vasa, sju kilometer inåt land. Den tidigare staden är idag en sömning by med några få byggnader kvar som överlevde stadsbranden. Här besöker vi Korsholms vallar. Här låg under medeltiden Korsholms slott, en militär försvarsanläggning varifrån både Öst- och Västerbottens styrdes under samma fogde. Slottet förlorade betydelse under 1500-talet och ersattes av en kungsgård med samma administrativa funktion. Sedan mitten av 1800-talet bedrivs skoljordbruk på den gamla kungsgårdens marker. Bland de byggnader som överlevde branden är bl. a gamla Vasa hovrätt uppförd efter Carl Fredrik Adelcrantz ritningar på 1780-talet, Finlands andra hovrätt efter Åbo hovrätt. Efter stadsbranden byggdes hovrätten om till kyrka och fungerar fortfarande som Korsholms kyrka. Från bussen ser vi ruinerna av Mustasaari (Mustasaari var namnet på Korsholms församling fram till 1932) medeltida sockenkyrka som fungerade som stadskyrka fram till stadsbranden 1852.

Korsholms kyrka och minnesmärket på Korsholms vallar som restes 1894 till minne av kristendomens införande i Österbotten. Det ritades av arkitekt Magnus Schjerfbeck, bror till Helene Schjerfbeck.

Vid Oravais besöker vi slagfältet där finska kriget avgörande slag stod den 14 september 1808. Från kommandokullen varifrån Carl Johan Adelcreutz ledde de svenska trupperna berättar Nils Erik om slaget som ledde till förlusten av Finland. Lunch på restaurang Ädelbragd.

I Jakobstad en av 1600-talets nya handelsstäder väntar först besök på Skeppsgården med Vegastiftelsens museifartyg. Här får vi höra om Österbottens stolta och levande skeppsbyggnadstraditioner och hur timmer- och båtsmän rekryterades från landskapet till örlogsstaden Karlskrona på 1600-talet. När flera av dessa återvände till hembygden i Österbotten tog de även med nya kunskaper inom timring och båtbyggnad. I den historiska skeppsgården träffar vi Vegastiftelsen och får se och höra om deras två båtprojekt, Jakobstads Wapen, en kopia på en 1700-tals galeas och renoveringen av Vega, en av krigsskadeståndsskonarna som byggdes till Sovjetunionen efter andra världskriget.
På Malmska gården berättar Nils Erik och Britt-Marie om familjen Malm som var en av de framgångsrikaste handelsfamiljerna i Österbotten under 1800-talet. Vi får här också höra om hur den berömda tjäran från Österbottens bönder framställdes och skeppades till tjärhoven vid kustens handelsstäder för vidare försäljning.

På eftermiddagen ankommer vi sedan till Karleby (fram till 1977 hette staden Gamlakarleby). Karlebys kommungräns utgör även de nordlig språkgräns för svenskan i Österbotten. Efter incheckning på vårt hotell ges möjlighet att följa med på en kvällspromenad till museikvarteret där vi ser pedagogihuset, Finlands äldsta skolbyggnad från slutet av 1600-talet. Incheckning och övernattning med middag på Sokos Hotel Karleby.

Karleby. Foto: Visit Finland. Pedagogiska huset.
Dag 4. Torsdag 16 juli.: Från Karleby till Uleåborg. 24 mil.
Kl. 07:00 - 08:30 Frukost och utcheckning.
Vi börjar dagen med en guidad stadsvandring genom Neristan, Finlands största sammanhängande trähusstadsdel där stadens hantverkare och sjömän traditionellt bodde. Här ser vi också den brittiska barkass som erövrades av Karlebyborna den 12 maj 1854 vid "skärmytslingen vid Halkokari". Brittiska flottan bombarderade och satte eld på de finska kuststädernas tjärhov under våren 1854. I Karleby var upplysningsmannen Anders Chydenius kyrkoherde 1770 – 1803. Chydenius deltog i ståndsriksdagen i Stockholm och ses som en av den svenska liberalismens tidiga förkämpar som bl. a engagerade sig för tryckfriheten. Vi besöker den gamla sockenstugan som idag är hembygdsmuseum med minnesrum över Chydenius. Här bekantar vi oss även med Österbottens traditionella byggnadsskick med rökstuga och stall. Granne med hembygdsmuseet ligger Karleby kyrka uppförd på 1490-talet. Som flera andra medeltida stenkyrkor i Österbotten byggdes kyrkan ut på 1700-talet till att får korsform. Här ser vi också församlingens två fattiggubbar, Österbottens traditionella fattigbössor i form av trägubbar utförda av landskapets skickliga timmermän.

Vi färdas sedan vidare norrut genom Lochteå och Himango kyrksocknar. Strax norr om Himango stannar vid minnesstenen som sockenborna reste 1752 efter att Adolf Fredrik stannat här och intagit tumsmörgås i det fria på sin Eriksgatan. Minnesstenens text lyder DÅ LANDSENS FADER SWEA KONUNGEN ADOLPH FREDRIC STANNADE HER ÅR 1752 RESTES DENNA STOD AF LÅCHTEA SOCHNEBOAR TILL MINNELSE AF EN STOR MEN SÄLLSYNT LYCKA. Vi intar sedan lunch på Österbottens egen riviera, Kalajoki strand.

I den välbevarade gamla handelsstaden Brahestad vandrar vi från den gamla hamen till Stora torget. Staden präglas av den trähusbebyggelse som uppfördes efter stadsbranden på 1830-talet. Vid minnesmärket över August Maximilian Myhrberg får vi höra om denne Brahestadsfödde frihetshjälte som på 1800-talet blev mycket omtalad för sina insatser i tre frihetskrig, spanska, grekiska och polska. Framme vid Stora torget intar vi eftermiddagskaffe i Langska handelsgården, en av stadens vackra gamla handelsgårdar som fungerar som bed & breakfest och kafé.

Mellan Brahestad och Uleåborg ligger Siikajoki kyrka. Den 18 april 1808 utspelade sig här slaget vid Siikiajoki under finska kriget. General Carl Johan Adlercreutz stoppade här den ryska hären tillfälligt och gav de svenska trupperna ett tillfälligt andrum. Nils Erik läser dikten Adlercrutz ur Fänrik Ståls säger som handlar om slaget.

Siikajoki kyrka.

På sen eftermiddagen anländer vi till Uleåborg. Efter incheckning på Sokos Arina lite egen tid innan middag på hotellet.
Dag 5 fredag 17 juli.: Från Uleåborg till Haparanda. 17 mil.
Kl. 07:00 – 09:00 Frukost och utcheckning.
Stadsvandring i Uleåborg. Staden grundades 1605 av Karl IX. Under slutet av 1500-talet hade Johan III låtit bygga Uleåborgs slott vid älvmynningen som en svensk stödjepunkt för att kontrollera den lukrativa handeln längs Ule älv. Samtidigt uppfördes även en befästning, Kajaneborg, vid Ule träsk. Dessa två är de nordligaste befästningsborgar som uppförts i det gamla Sverige.

Vår vandring börjar längs Stadsdiket, en gammal flodfåra som ringlar sig genom staden och idag bildar ett lummigt parkområde. Vid Franzénparken framför domkyrkan ser vi bysten av stadens store son, skalden, psalmdiktaren och biskopen Frans Michael Franzén (1774–1843). Domkyrkan uppfördes efter ritningar av Daniel Hagman 1770–76 som Sofia Magdalena stadskyrka (namngiven efter Gustav III gemål) och är en av de största kyrkor som uppfördes i det svenska riket under den gustavianska tiden. Efter den stora stadsbranden 1822 renoverades och tillbyggdes kyrkan av Carl Ludvig Engel. Sedan år 1900 har kyrkan fungerat som domkyrka för det då bildade Uleåborgs stift. Inne i kyrkan som är en av Finlands största ser vi bl. a porträttet av den kände uppsalahistorikern Johannes Messenius (Johannes Rubeckius antagonist). Messenius begravdes i staden 1636 efter att ha frigivits från att ha suttit fängslad i över 20 år på Kajaneborg dömd för högförräderi (Messenius hade katolska idéer).


Frans Michael Franzén byst och utsikt från älven med Uleåborgs domkyrka i bakgrunden. Foto: Visit Oulu. Sara Wacklin teckning av Maria Röhl 1845.

Vandringen fortsätter till saluhallen på Salutorget där förmiddagskaffe väntar. På en liten gångbro tar vi oss sedan till Beckholmen, en ö med äldre trähusbebyggelse där tidigare hantverkare och varvsarbetare bodde. Här besöker stadens äldsta hus som innehåller ett museum över hur ett sjömanshem här såg ut på 1700- och 1800-talet. En annan liten bro tar oss sedan till Slottsholmen. Här ser vi de synliga resterna av Uleåborgs slott. Ruinerna av slottets ena torn är sedan slutet av 1800-talet påbyggda av en vacker träbyggnad med torn som först innehöll stadens navigationsskola och numera ett sommarkafé. Vid besöket i Uleåborg får vi också höra Britt Marie Villstrand berätta om uleåborgsfödda Sara Wacklin, grundare av flera flickskolor och författarinna. Wacklin är känd för sin bok Hundrade minnen från Österbotten som bl. a inspirerade Selma Lagerlöf.

1800-tals observatoriet byggt ovan på Uleåborgs slottsruiner. Foto: Visit Oulu. Kvinna som rullar tjärtunna på tjärhovet i Uleåborg. Foto: Museiverket.

Vi tar oss sedan till den nordliga grannsocknen Haukipudas för besök i den märkliga sockenkyrkan. Den vackra träkyrkan uppfördes 1762 av den österbottniska kyrkobyggaren Mats Honga. Kyrkan är ett fint exempel på de korskyrkor i timmer som uppfördes i Finland med inspiration från korsformen i Katarina kyrka i Stockholm. Kyrkan kom invändigt att dekoreras av Mikael Toppelius, kyrkomålare och farfar till diktaren Zacharias Topelius. I sin dramatik saknar Toppelius målningar med motiv från gamla testamentet sin like i Norden. Sin utbildning till kyrkomålare fick Toppelius i Stockholm där han som lärgosse till hovmålaren Johan Pasch biträdde mästaren vid dennes arbeten i Slottskyrkan.


Haukipudas kyrka med målningar av Mikael Toppelius.

I Ijo gamla kyrkby väntar lunch och promenad bland de gamla husen i denna by som var en viktig anhalt på landsvägen runt Bottenviken.
Vid Kemis älvmynning ligger Keminmaa gamla kyrka. Den medeltida gråstenskyrkan var församlingskyrka för en församling som innefattade hela Kemi Lappmark och sträckte sig gränslöst mot nordost. Läget för kyrkan var som för flera andra av de tidigaste församlingskyrkorna vid gamla handelsplatser belägna vid älvmynningarna. Kemi älv är Bottenvikens största älv med ett medelflöde på 550 M3 i sekunden. Älven är Finlands längsta och har sin upprinnelse vid den ryska gränsen 60 mil från älvmynningen. Som många andra kyrkor på den östra sidan av Bottenviken har den flera gånger bränts ner av härjande karelsk- novgorodska trupper under medeltiden. Gråstenskyrkan är den tredje på platsen, här fanns tidigare två träkapell. Gråstenskyrkan har själv fått två efterföljare varav den sista uppförd på 1860-talet står bredvid. På vintern möttes här samerna, karelsk-novgorodska handelsmän med finska nybyggare från Satakunta och Tavastland och bondehandelsmän från Hälsingland. Inne i den stämningsmättade lilla kyrkan silar sommarljuset in genom de små fönstren och i kyrkgolvet kan vi beskåda den mumifierade 1600-tals prästen Nikolaus Rungius. Granne med kyrkan ligger det lilla hembygdsmuseet som berättar om det forna laxfisket. På fotografier från början av 1900-talet kan vi se laxar av häpnadsväckande storlek. Med kraftverksbyggen under 1900-talet har fisket till största delen försvunnit som på den svenska sidan.

Keminmaa gamla kyrka. Man styr sin tjärbåt genom älvens forsar 1898. Foto: Museiverket.

En liten bit från Kemi älv passerar vi den forna landskapsgränsen mellan Öster- och Västerbotten som gick här fram till rikssprängningen 1809. Den gamla landskapsgränsen var också gräns mellan Åbo och Uppsala stift.
Vår resa fortsätter till Bottenvikens innersta del med Torne älvs mynning. På samma sätt som vid Kemi älvs mynning uppfördes här Torneå kyrka (numera känd som Nedertorneå kyrka). Kyrkan blev också Uppsala stifts nordligaste och östligaste församling under medeltiden. Vi checkar in på klassiska Haparanda stadshotell i Haparanda-Torneå. Middag på hotellet.
Dag 6. Lördag 18 juli.: Haparanda/Torneå och Torne älv.
Kl. 07:30 – 08:30 Frukost.
Efter frukost tar vi oss över gränsen till Torneå där vi besöker Hedvig Eleonora kyrka, Torneå stadskyrka uppförd som blockpelarkyrka på 1680-talet. Kyrkan markerade också slutpunkt för Karl XI eriksgata år 1694 då han natten mellan den 14 och 15 juni här tog sig upp i klockstapeln och beskådade den halva midnattssolen. Kungen beskriver händelsen i sin dagbok: Vi sågo solen allt intill kl. ¾ och åtta minuter till 12 om natten — då kom en molnsky för solen. Men när klockan var 12 och sex minuter efter midnatten, som kom in på den andra dagen, som var den 15 juni, sågo vi solen med sina fulla strålar uppgå igen. Om intet molnet hade kommit, så hade vi sett själva solen hela natten, för under horisonten var solen intet. Kungens möte med midnattssolen blev vid tiden mycket omtalat. Även en minnesmedalj togs fram.

Midnattssol Torne älv. Foto: Visit Sweden.

Klockstapeln kom 1736 – 37 att ingå som den sydligaste mätpunkten i den franska gradmätningsexpeditionen under vetenskapsmannen Pierre Louis Moreau de Maupertuis ledning. Expeditionen där även Anders Celsius deltog syftade till att med uppmätningar bevista Newtons teori att jorden var plattare vid polerna. Med dessa uppmätningar fastställdes Newtons teori vilket sedan låg till grund för att ta fram mer korrekta kartor för den ökande sjöfarten. Drygt 100 år senare genomfördes ytterligare en gradmätningsexpedition. Denna gång under ledning av den balt-tyske astronomen Wilhelm von Struve. Under perioden 1815 – 1855 uppförde Struve på uppdrag av kejsare Alexander I en uppmätning av jordens vinkel från Hammerfest vid Ishavet till Staro-Nekrasovka i Ukraina vid Svarta havet. Struwes mätpunkt i Torneå var dock kyrktornet i stadens andra kyrka, Nedertorneå kyrka (landsförsamlingens kyrka). Struves meridianbåge ingår idag på UNESCO:s världsarvslista med motiveringen: "Struves meridianbåge är ett enastående exempel på internationellt vetenskapligt samarbete och teknisk prestation under 1800-talet. Kedjan av 34 mätpunkter (av ursprungliga 265) var avgörande för att fastställa jordens exakta form och storlek, vilket bekräftade att jorden är tillplattad vid polerna".

Torneå kyrka. Foto: Maupertuis-stiftelsen.

Inne på Tornedalens museum får vi sedan en guidning i utställningen om områdets historia och de olika folken och språken som här möts med samer, kväner, lantalaiset och svenskar. Vi tar också del av Haparanda/Torneås dramatiska historia under första världskriget då blev den fungerande som gränsen mellan Kejsarryssland och omvärlden med en mycket omfattande posthantering bl. a med linbana över Torne älv och stora skaror av resenärer.

Vi lämnar sedan staden vid älvmynningen och färdas ca en mil uppåt älven till Kukkolaforsen berömd för sitt håvfiske av sik från pator (långa bryggor ute i älven) vilket sker vid denna tid på året. Här vid Torne älvs västra strand möter vi den enda större oreglerade älven under vår resa. Vi upplever här den natur med sin rikedom på fisk som mötte nomader och nybyggare längs Bottniska viken från stenåldern fram till 1900-talets kraftverksbyggen. Vi får en visning i fiskemuseet följt av lunch med utsikt över den brusande älven och över till den finska sidan.

Torneå älv. Foto: Visit Sweden.

Ytterligare några kilometer uppåt älven kommer vi till den slumrande byn Karungi. Här slutade det svenska järnvägsnätet 1914 till en provisorisk järnväg öppnade sommaren 1915 som förband Karungi med gränsen i Haparanda/Torneå. Vid första världskrigets utbrott uppstod en kåkstad i Karungi med resenärer, flyktingar och emigranter på väg ut och in ur Ryssland.

Den tillfälliga poststationen Karungi utrikes, vintern 1915. Foto: Postmuseum. Det snabbt uppförda Centralhotellet i Karungi med personal. Ett exempel från den snabbt uppförda kåkstaden.

Tillbaka i Haparanda besöker vi stadens storslagna järnvägsstation som stod färdig 1918 för att kunna hantera den stora mängden gods och trafikanter över gränsen. Dock sammanföll järnvägens öppnande med Tsarrysslands fredsfördrag som gjorde att gränsövergången spelade ut sin centrala roll. Middag på egen hand.
Dag 7. Söndag 19 juli.: Haparanda till Luleå. 17 mil.
Kl. 07:30 – 08:30 Frukost och utcheckning.
Vi färdas med utsikt över Kalix skärgård. Framme i Kalix besöker vi minnesmärket över massgraven där svenska och ryska soldater begravdes 1809. Nils Erik berättar om Finska kriget. Vid Kalixälvens utlopp intar vi sedan förmiddagskaffe på Filipsborg, en väldig trävilla som fick sitt nuvarande utseende under träpatronparet Johanna och Per Adolf Svanbergs tid på 1870-talet. Vi får här höra om sågverkens gyllene era från mitten av 1800-talet till början av 1900-talet.

Filipsborg i Kalix.

Från träpatronernas slott tar vi oss sedan till ett av de fem bergfort som tillsammans med flera mindre fortifikationer utgjorde fästningen som var placerad i en ring runt Boden. Tanken på en kraftig befästning vid Luleå älv som försvar mot Ryssland uppkom redan i början av 1800-talet efter Sveriges förlust av Finland. Fästningen kom att förverkligas först i början av 1900-talet i samband med av Boden blev en av landets viktigaste järnvägsknutar där norra stambanan och malmbanan möts. Vi får en guidning i fästningen följ av fältmässig lunch.

Bodens fästning.

Vårt nästa besöksmål är Gammelstads kyrkostad utanför Luleå. Kyrkstaden är sedan 1996 uppsatt på UNESCO:s världsarvslista med motiveringen att det är ett enastående exempel på den traditionella kyrkstad som tidigare fanns över hela norra Skandinavien. Vi får här en guidning bland de många stugorna och i vackra Nederluleå medeltida stenkyrka. Kyrkan är den största från medeltiden runt Bottenviken och här beundrar vi bl. a det praktfulla altarskåpet utfört i Antwerpen på 1520-talet.

Gammelstads kyrkstad utanför Luleå. Foto: Asaf Kliger / Swedish Lapland.

På sen eftermiddag ankommer vi till Luleå där vi checkar in på Hotel Elite. På kvällen gemensam middag på hotellet.
Dag 8. Måndag 20 juli.: Från Luleå till Umeå 30 mil.
Kl. 07:00 – 08:30 Frukost och utcheckning.
Efter en dryg timmes bussfärd ankommer vi till Piteå där vi träffar vår specialciceron Åke Berggren, lokalhistoriker som forskat om stormaktstidens omfattande stadsgrundanden runt Bottenviken. Åke berättar om hur det under perioden 1605 – 1652 grundas 10 städer, Vasa 1605, Nykaleby 1620, Jakobstad 1651, Karleby 1620, Brahestad 1645, Uleåborg 1605, Torneå 1621, Luleå 1621, Piteå 1621 och Umeå 1622. Med Åke gör vi en bussguidning genom Piteå där vi ser stormaktstidens rutnätsplanerade stad och Öjebyns kyrkstad.

Åke följer också med oss till vackra Bjuröklubb, den smala halvön som stäcker sig drygt 5 kilometer från fastlandet ut i Bottenviken. Vid fyrplatsen belägen 47 meter över havet har man milsvid utsikt över havet. Bjuröklubb var redan på medeltiden ett känt fiskeläge med hamnen Jungfruhamn. Under den katolska tiden var efterfrågan på fisk mycket stor under fasteperioderna och på Bjuröklubb torkades strömmingen på klipphällarna, Bjuröklubbs ”Sillhällar”. Efter lunchsmörgås med kaffe vid fyrbyn besöker vi det lilla fiskekapellet vid det fiskeläge som anlades efter att den medeltida hamnen grundats upp. Fiskekapellet uppfördes redan under den katolska tiden och har funnits längs hela Bottniska vikens kuster. Dagens kapell vid Bjuröklupp uppfördes på 1860-talet då det ersatte ett kapell från 1600-talet. I Västerbotten och i Österbotten till skillnad från Ångermanland var det kustbönderna som bedrev det viktiga fisket. I Ångermanland hade sedan medeltiden fiskare från Gävle, ”gävlefiskarna” ensamrätt på fisket genom kungligt privilegium.

Bjuröklubb. Foto: Linus Beimo. Bjuröklubbs fiskekapell.

I det fridfulla lilla fiskeläget Ratan ser vi platsen för det sista större slaget under finska kriget, vilket stod här 20 augusti 1809. Slaget eller ”Träffningen vid Ratan” skedde dagen efter det blodiga slaget vid Sävar, då den svenska Västerbottensexpeditionen som sänts från Stockholm för att undsätta det av ryssarna ockuperade Umeå mött den ryska hären vid Sävar. Efter slaget vid Sävar hade de svenska trupperna retirerat till hamnen i Ratan. Här anföll de ryska trupperna de svenska ställningarna men fick efter kraftig artillerield från de svenska kanonsluparna dra sig tillbaka norrut till Piteå. En knapp månad senare, den 17 september undertecknades fredsavtalet, som innebar att Sverige förlorade Finland och en del av det dåtida Västerbotten. Många menar att båda sidor visste att fredsförhandlingar var nära och att de sista svenska ansträngningarna i kriget mest handlade om att svenskarna försökte få en så bra förhandlingsposition som möjligt.
På sen eftermiddag ankommer vi Umeå och Aveny Hotell. Gemensam avslutningsmiddag på hotellet.
Dag 9. Tisdag 21 juli.: Umeå och hemresa till Stockholm.
Kl. 07:00 – 09:00 Frukost och utcheckning.
Vi tar nu också farväl av våra ciceroner Britt-Marie och Nils Erik som på förmiddagen reser hem till Finland med Vasabåten. Vi får sedan en guidad stadsvandring genom centrala Umeå. På Rådhustorget ser vi Rådhuset uppfört efter stadsbranden 1888. Byggnaden ritades av Umeås förste stadsarkitekt, Fredrik Olaus Lindström, som i den nya stadsplanen gav rådhuset en framträdande placering på älvbrinken, med huvudfasaden mot älven. När järnvägsstationen inviges 1896 fick rådhusets baksida mot torget en ny ståndsmässig fasad för att mottaga Oscar II. Stadens paradgata Storgatan är också den gamla landsvägen som sträcker sig längs Umeälven. Här ser vi flera av residensstadens viktigaste byggnader och platser som Hovrätten för Övre Norrland, Länsresidenset, Umeå stadskyrka och Döbelns park. I sitt berömda tal i Umeå tackade generalen sina finska soldater.

Bussen tar oss sedan fem kilometer upp längs älven till Backens kyrka, Umeås medeltida stenkyrka uppförd i början av 1500-talet som Umeå sockens kyrka i Uthiske by på platsen för tidigare träkyrkor. Det var kring kyrkan som Johan III 1588 utfärdade interim-stadsprivilegier för den första staden i Bottenviken. Stadsprivilegierna kunde dock inte uppfyllas och det var först 1622 som Gustav II Adolf gav Umeå dess slutgiltiga stadsprivilegier och då med en stadsplan vid stadens nuvarande läge. Den vackra medeltidskyrkan vid Backen har härjats av två förödande bränder i modern tid. Både 1894 och 1990 lades kyrkan i ruiner men har med sockenbornas försorg och ansträngningar återuppbyggts i sin fulla prakt efter varje brand.

Umeå Rådhus. Interiör från Backens kyrka med Per Anderssons väggmålning i from av bladrankor.

På Västerbottens museum guidas vi sedan i den nya basutställningen som berättar landskapets historia sedan stenåldern utifrån de senaste arkeologiska rönen. Västerbottens museum innefattar även friluftsmuseet Gammlia. Här får vi en guidning i samevistet som berättar om Umesamernas äldre materiella kultur. Granne med museet ligger umesamernas kulturcenter Tráhppie. Här får vi höra om umesamernas kultur och tar del av aktuell slöjd och hantverk. Vi intar här även lunch (fisksoppa).

Gammlia friluftsmuseum. Foto: Visit Umeå.

Med bussen tar vi oss sedan ner till Umeå Central för det väntande Stockholmståget med avgång kl. 14:21. Vi reser med SJ första klass med ankomst till Stockholm Central kl. 20:38.
Ciceron Nils Erik Villstrand.

Nils Erik verkade 2000–2017 som professor i nordisk historia vid Åbo Akademi och tidigare som chef för Österbottens museum i Vasa. Han har i huvudsak ägnat sig åt svensk stormaktstid i sin forskning och publicerat bl.a. Riksdelen, Finlands svenska historia 2 (2009) samt skrivit huvuddelen av texten i volymen om stormaktstiden i Norstedts Sveriges historia (2011). Hemlandskapet Österbottens historia med slagfält, bondeskrytbyggen, bönehus och salpeterlador har aldrig upphört att intressera Nils Erik.