Sista anmälningsdag är 15 juli.
Kl. 18:15 Samling vid avgångsgate på Cityterminalens busstation i Stockholm. Avångsgate står angivet på terminalens informationstavlor. Reseledare Ola Olsson och representant från Byggnadsvårdsföreningen möter med skylt vid gaten.
Kl. 18:30 Avresa med buss från Cityterminalen till Kapellskär.
Kl. 19:45 Ankomst till Kapellskär, utdelning av färjebiljetter och incheckning på Finnlines.
Kl. 21:45 Färjan avgår. Buffetmiddag efter avgång.
Kl. 05:30-07:00 Frukost.
Kl. 07:15 (lokal tid) Ankomst till Nådendal.
Med vår väntande buss färdas vi österut till Pemar. På vägen ansluter resans ciceron Mikko Laaksonen. Mikko är kulturhistoriker, verksamhetsledare i Bryggmaninstitutet och forskar om den finska modernismen. Vi inleder vår resa med besök på Pemar sanatorium, Alvar Aaltos banbrytande modernistiska byggnadsverk. Här får vi en guidad visning och dricker förmiddagskaffe. Finland fick genom 1929-års lag statligt stöd till tuberkulosbehandlingsanläggningar. Detta ledde till bildandet av kommunalförbund som med statligt stöd kom att uppföra och driva de tolv sanatorier som öppnades mellan 1930 och 1941. Ett av dem var Pemar sanatorium som invigdes 1933. Alvar Aalto betraktade byggnaden som ett medicinskt instrument, utformad för att främja patienternas tillfrisknande. Funktionalismen stod i centrum med ett noggrant uttänkt färgschema, specialformgivna möbler och solbalkonger på varje våningsplan som gav patienterna tillgång till dagsljus och frisk luft. Särskild omsorg lades på patientrummen. Aalto formgav lutande handfat för att minska stänk och ljud, lampor placerades utanför synfältet och taket målades i en lugnande grågrön ton för att motverka reflektioner. Rummen orienterades för att släppa in rikligt med dagsljus och med utsikt över den omgivande tallskogen som ansågs ha läkande egenskaper. Under de senaste åren har sanatoriet har genomgått en omfattande restaurering, där Aaltos ursprungliga rumsinredningar återskapats.
Fotot till vänster är taget 1933 från solterassen på Pemar sanatorium med utsikt över tallskogen. Foto: Gustaf Welin, Alvar Aalto Foundation. Interiör och exteriörbild fotat i nutid. Foto: Visit Finland.
På Åbo begravningsplats besöker vi Uppståndelsekapellet, ritad av åboarkitekten Erik Bryggman och uppfört 1941. Kapellet räknas som ett av de finaste exempel på den nordiska romantiska funktionalismen och betraktas som höjdpunkten i Bryggmans karriär. Här spelar samspelet med naturen en central roll med den enhetliga glasväggen som förlänger kyrkorummet till den omkringliggande tallskogen. Kapellet är även rikt utsmyckat med sandstensreliefer och skulpturer av åbokonstnärerna Jussi Vikainen och Ennu Oka och mässingsarmaturerna är formgivna av Paavo Tynell. Vid södra delen av Åbo begravningsplats besöker vi Helga Korsets kapell ritat av arkitekturprofessor Pekka Pitkänen och uppfört 1967. Kapellet i rå, sandfärgad betong räknas som ett nyckelverk inom finländsk betongminimalism.
Uppståndelsekapellet. Foto: Ola Laiho / Bryggmaninstitutet. Helga Korsets Kapell. Foto: Mikko Laaksonen.
Inne i Åbo besöker vi två privata våningar ritade av Pitkänen och Bryggman där vi träffar nuvarande lägenhetsinnehavare som berättar om underhåll av dessa bostäder. Bostaden ritad av Erik Bryggman var även arkitektens egen bostad.
Konsertsalen i Sibeliusmuseet. Foto: Mikko Laaksonen. Bryggmans boktorn. Foto: Milla Järvipetäjä / Bryggmaninstitutet. Bostads AB Västra Strandgatan 21 ritat av Erik Bryggman 1948-51. Här besöker vi Bryggmans lägenhet där han bodde och verkade 1952-55. Foto: Mikko Laaksonen.
Sent på eftermiddagen anländer vi till Norrmarks bruk där vi checkar in i de gamla brukshusen som inreddes som gästbostäder med hög standard av Alvar Aalto på 1960-talet. Norrmark har en välbevarad bruksmiljö med rötter så långt bakåt som till 1400-talet. Bruksområdet är ett av Finlands äldsta och mest betydelsefulla och har funnits i familjen Ahlström/Gullichsens ägo sedan 1870 då affärsmannen Antti Ahlström köpte bruket. Med Ahlströms övertagande inleddes en guldålder för bruket som byggdes ut och omvandlades till sågverk. Med inköp av andra sågverk blev Ahlströmkoncernen ett av Finlands viktigaste virkes- och kraftföretag som än idag har sitt huvudkontor i Norrmark.
Kl. 19:30 Middag på Bruksklubben.
Norrmarks bruksområde. Foto: Visit Finland.
Kl. 07:30-08:50 Frukost och utcheckning.
Kl. 09:00 Guidning i två grupper som byts av.
I slutet av 1930-talet lät brukets arvtagerska, konstmecenaten Maire Gullichsen (född Ahlström) och hennes make Harry Gullichsen Alvar Aalto uppföra Villa Mairea som ett modernt representationshem vilket idag räknas som ett av 1900-talsarkitekturens främsta verk. Aalto kom att ändra ritningarna flera gånger innan bygget påbörjades. Vid uppförandet tog Aalto steget från avskalad funktionalism mot ett mer organiskt men modernt arkitektoniskt uttryck som förenar influenser från olika håll. Hans kanske enskilt viktigaste inspirationskälla var den framstående amerikanske arkitekten Frank Lloyd Wrights vid slutet av 1930-talet invigda representationshem Fallingwater för varuhusfamiljen Kaufmann i Pennsylvania. Villa Mairea inreddes under ledning av Aino Aalto. Vi får en guidad visning av villan som fortfarande är familjen Ahlström/Gullichsens representationshem. Guidning sker i två grupper där den andra gruppen guidas genom bruksområdet där vi bl. a från utsidan ser familjen Ahlströms två första representationshem, det 1881 uppförda träslottet Isotalo (ungefär Stora huset på svenska), ritat av arkitekten Evert Lagerspetz, vilket även fungerade som brukskontor och sonen Walter och dennes hustru Hildur (född Newander) år 1901 uppförda stora jugendvilla Havulinna (symboliskt namn på finska ungefär Skogs- Barrslottet på svenska) efter ritningar av arkitekten G. A. Lindberg.
Villa Mairea. Foto: Wikimedia commons / Visit Finland.
Därefter åker vi till Tammerfors. Staden grundades 1779 av Gustav III och växte under 1800-talet till att bli en betydande industristad. Det gynnsamma läget mellan sjöarna Näsijärvi och Pyhäjärvi med Tammerfors ström som rinner genom staden, lade grunden för en omfattande textil- och metallindustri. Under det finska inbördeskriget 1918 spelade Tammerfors en avgörande roll då Mannerheims vita trupper här besegrade de röda styrkorna. En stor del av stadens centrum låg i aska efter striderna. Idag är Tammerfors känt för sin teknikindustri, universitet och sitt rika kulturliv. Vi äter lunch på Hotel Tammer invigd 1929 och är ett av Finlands äldsta hotell ritat i nordisk klassicistisk stil av stadsarkitekten Bertel Strömmer.
Tammerfors med sina industribyggnader vid strömmen. Foto: Visit Finland.
Mikko tar oss sedan med på en stadsvandring där vi bland annat ser Tammerfors brandstation i jugendstil ritad av Wivi Lönn. Brandstationen som invigdes 1908 blev den första offentliga byggnaden i Finland att uppföras av en kvinnlig arkitekt. Under vår vandring ser vi även industrilandskapet med Finlaysons och Tampellas gamla väveribyggnader och Frenckells gamla pappersfabrik och vi ser Finlayson-Forssa Amurinlinna uppfördes 1949–55 som personalbostäder efter Erik Bryggmans ritningar. Mikko visar oss kvarteret som består av fem lamellhus och 14-våningstornet Impilinna, Tammerfors första höghus för ogifta kvinnliga textilarbetare. I bostadsområdet fanns totalt 344 lägenheter för ungefär 950 anställda med daghem, tvättstuga, bowlinghall, restaurang och bibliotek på bottenplan. Författaren Väinö Linna bodde här medan han skrev större delen av sin roman Okänd soldat.
Vi besöker sedan Tammerfors stadsbiblioteket Metso ritat av arkitektparet Reima och Raili Pietilä. Byggnaden invigdes 1986 och är ett exempel på organisk arkitektur som uppifrån har formen av en tjädertupp, därav smeknamnet Metso (tjäder på finska). Inspirationen kom från keltiska ornament, djurskelett och isälvsformationer med ett spiralformat inre landskap utan räta vinklar där även möbler och beslag specialritades. Huset blev ett riktmärke för finsk postmodernism. Byggnaden renoverades 2011–2017 under ledning av arkitekt Marko Suutarka där stor hänsyn togs till det ursprungliga utseendet. Renoveringen tilldelades Tammerfors stads tillgänglighetspris 2017.
Metso-biblioteket uppifrån med formen av en tjäder och entrén. Foto: Visit Tampere.
Med buss åker vi sedan till Kalevakyrkan som också är ritat av paret Pietilä. Kyrkan är ett av den finska modernismens viktigaste verk. Den strama och högresta kyrkan uppfördes i mitten av 1960-talet. Den enkla gröna altarduken formgavs av Vuokko Nurmesniemi, Marimekkos legendariska formgivare. Både exteriört och i den sakrala och avskalade inredningen påminner kyrkan om Le Corbusiers berömda kapell ”Notre Dame du Haut” i Ronchamp.
Kalevakyrkan. Foto: Visit Tampere. Interiör från Kalevakyrkan. Foto: Mikko Laaksonen.
Från Tammerfors åker vi till Jyväskylä där vi checkar in på Hotel Laajavuori. Hotellet ses som ett landmärke inom finsk brutalism och invigdes 1969. Byggnanden i rå betong, stora glasytor och obehandlad furu i inredningen uppfördes av arkitektkontoret Hartikainen & Kantonen som en av landets främsta turistanläggningar i anslutning till Jyväskyläs hoppbackar och slalombacke. Jyväskylä fick stadsrättigheter 1837 efter beslut av tsar Nikolaj I. Jyväskylä blev utvecklades under sent 1800-tal till ett viktigt centrum för utbildning och administration. År 1858 grundades Finlands första finskspråkiga läroverk här och andra utbildningsinstitutioner tillkom. Järnvägen som drogs till staden 1897 bidrog till stadens utveckling. Här föddes Alvar Aalto 1898 och han ritade flera byggnader i staden, bland annat på universitetsområdet, stadsteatern och Alvar Aalto-museet.
Kl. 19:45 Buffémiddag med ett glas vin på hotellet.
Kl. 07:00-08:20 Frukost och utcheckning.
Kl. 08:30 Avresa med buss.
Från Jyväskylä åker vi ca 10 km söderut till ön Säynätsalo där vi besöker Alvar Aaltos kommunhus som stod färdig 1952. Den lilla kommunen Säynätsalo innefattade landområden på tre öar i sjön Päijänne: Säynätsalo, Lehtisaari och Muuratsalo och slogs senare samman med Jyväskylä. Aalto fick uppdraget att rita byggnaden efter att han vunnit en arkitekttävling 1949 med sitt verk ”Curia”. Den röda tegelbyggnaden karaktäriseras av rådssalen som tornar upp sig över komplexet, den lugna innergården och den monumentala kommunfullmäktigesalen med en höjd på 17 meter. I byggnaden placerades kommunens administrativa utrymmen, bibliotek samt butikslokaler, bostäder och gästrum.
Säynätsalo kommunhus. Foto: Visit Jyväskylä.
Därefter besök i Alvar Aalto-museet i Jyväskylä. Initiativet till museet togs av Alvar Aalto-stiftelsen som grundades 1966. Själva byggnaden är ritad av Aalto och invigdes 1973. Den karakteristiska funkisbyggnaden har en fasad klädd med vita keramiska "Halla"-plattor, tillverkade av Arabia. Under besöket får vi veta mer om Aaltos liv och verk. Därefter blir det lunch på universitetets lunchservering.
Alvar Aalto-museet. Foto: Visit Jyväskylä.
Vi besöker därefter ett av Aaltos tidiga byggnadsverk, Muuramee kyrka. Under 1920-talet arbetade Aalto med flera kyrkoprojekt som aldrig realiserades men Muurame kyrka blev den första Aalto-kyrkan att uppföras 1929. Kyrkan anses markera ett övergångsskede i Aaltos karriär från nordisk klassicism till funktionalism. I byggnaden märks intryck från Aaltos Italienresa några år tidigare bl. a det kampanilliknande klocktornet och små, högt uppsatta fönster samt färgsättningen. Interiören och möblerna designades av Alvar och Aino Aalto. Altartavlan är målad av konstnären William Lönnberg och Poul Henningsens lampor användes som belysning. Genom åren har kyrkan genomgått flera förändringar och under 2016 genomfördes en stor renovering som syftade till att återställa kyrkan till dess ursprungliga utseende.
Muurame kyrka. Foto: Visit Jyväskylä.
Mikko tar oss med till Jyväskylä arbetarhus uppförd 1924–25 som samlingsplats för stadens arbetarförening. Byggnaden är Alvar Aaltos första betydande offentliga verk och blev hans genombrott som arkitekt. Här förenas nordisk klassicism med inslag av renässansarkitektur.
Jyväskylä arbetarhus. Foto: Wikimedia commons.
Sen eftermiddag ankommer vi till Helsingfors där vi checkar in på Original Sokos Hotel Vaakuna. Hotellet har en spännande historia. Det ritades av Erkki Hutunen, chefsarkitekt för SOK, Finlands kooperativa förbund. Byggandet av det kombinerade varuhuset och hotellet påbörjades under senare delen av 1930-taelt med en planerad invigning till de olympiska spelen i Helsingfors 1940. Med den pga kriget inställda Helsingforsolympiaden avstanande byggandet och återupptogs först efter kriget. År 1947 invigdes takrestaurangen Vaakuna som snabbt ettabelrade sig som stadens främsta och 1952 till invigningen av de framflyttande olympiska spelen invigdes så hotellet slutligen. Hotellet är känt för sin påkostade inredning i finsk modernism med mässingsarmaturer av Paavo Tunell och konstnärlig utsmyckning av bl. Gunnar Finne.
Kl. 19:30 Middag på hotellets klassiska takrestaurang.
Kl. 07:00-08:20 Frukost och utcheckning (vi lämnar väskorna i hotellets bagagerum). Mikko tar med oss till Glaspalatset som ligger mitt emot Hotel Vaakuna på Mannerheimvägen. Glaspalatset uppfördes efter ritningar av Vilja Revell, Heimo Riihimäki och Niilo Kooko som fjärrbussstation med butiker och restauranger till den planerade Helsingforsolympiaden 1940. På samma sätt som olympiastadion och flera andra byggnander kopplade till olympiaden ingick Glaspalatset i "Den vita staden" ett arkitektoniskt och politiskt projekt att visa den nygrundade republikens modernitet för tillresta turister och journalister. Byggnanden var tänkt som tillfällig och uppfördes i en putsad timmerkonstruktion.
Kl. 09:00 Avresa med buss från hotellet.
Vi fortsätter sedan till Olympiastadion ett av Helsingfors främsta modernistiska landmärken som vi ser från utsidan. Olympiastadion uppfördes efter ritningar av Yrjö Lindgren och Toivo Jäntti och invigdes 1938. Symbolen för stadion är det smäckra Olympiatornet som höjer sig 72,71 meter över arenan samma avstånd som var spjutkastaren Matti Järvinens segerresultat i OS i Los Ageles 1932.
Därefter åker vi till Munksnäs med guidning i Alvar Aaltos hem och ateljé.
Mellan 1934 och 1936 lät Alvar och Aino Aalto uppföra sitt bostadshus i Munksnäs. Huset fungerade både som familjehem och som arkitektkontor. Kontorsdelen är byggd i vitmålat, lätt putsat tegel, medan bostadsdelen är klädd i smala, mörkbetsade träpaneler. Byggnaden markerar övergången från strikt funktionalism till romantisk funktionalism. Interiören ritades och inreddes av paret Aalto. Huset har en lågmäld men genomtänkt framtoning, där den slutna gatusidan mjukas upp av klätterväxter och en skifferlagd gång fram till entrén.
Alvar Aaltos hem i Munksnäs. Foto: Visit Finland.
I takt med att antalet uppdrag växte lät Alvar Aalto uppföra sitt nya arkitektkontor år 1955, på gångavstånd från sin bostad i Munknäs. Bakom den vitputsade, murliknande fasaden döljer sig en innergård formad som en amfiteater där medarbetarna kunde sitta på skiffertrappor och lyssna på föreläsningar eller se bildspel projicerade mot den vita väggen. Den centrala ateljén kännetecknas av sin mjukt böjda form och har utsikt mot innergården. Högt placerade fönster släpper in rikligt med dagsljus, både här och i den långsmala ritavdelningen på övervåningen. Byggnaden betraktas som ett av Aaltos främsta verk från 1950-talet. Aalto drev kontoret fram till sin död 1976. Därefter tog Elissa Aalto över ledarskapet och fortsatte verksamheten fram till 1994.
Alvar Aaltos arkitektkontor i Munksnäs. Foto: Visit Finland.
I Helsingfors äter vi lunch och får sedan en guidad visning i Finlandiahuset som återöppnades den 4 januari 2025 efter tre års renovering. År 1962 fick Alvar Aalto i uppdrag av Helsingfors stad att utforma ett kombinerat konsert- och kongresshus, det första steget i hans storslagna stadsplan för området kring Tölöviken. Planen omfattade flera kulturbyggnader längs vikens västra strand men i slutändan förverkligades endast Finlandiahuset. Byggnaden uppfördes 1971–1975 och räknas som kulmen på Aaltos långa karriär. Fasaden är klädd i carraramarmor som kontrasterar mot svart granit. Byggnaden kan likt Aaltos andra verk ses som ett allkonstverk där alla detaljer är noggrant planerade, även interiören är ritat av Aalto och hans arkitektbyrå.
Alvar Aalto framför Finlandiahuset. Till höger syns Finlandiahuset vid Tölöviken. Foto: Visit Finland.
I bussen på väg till Olympiaterminalen guidar Mikko oss genom staden. Ankomst till Olympaterminalen ca kl. 16:00.
Kl. 17:00 Avgång med Silja Line.
Kl. 20:00 Trerättersmiddag, två glas vin, kaffe och avec i Restaurang Tavolata.
Kl. 07:00-09:30 Specialfrukost på La Tavolata, däck 6 i fören.
Kl. 10:00 Ankomst Värtaterminalen, Stockholm.
Resans ciceron Mikko Laaksonen är fil. mag i litteratur- och konsthistoria och doktorand i kulturhistoria på Åbo universitet med inriktning på den finsk modernistiskt bostadsarkitektur. Han är verksamhetsledare på Bryggmaninstitutet och aktuell med boken Ruma architectural guide utkommer nu sommar 2025 och Koteja suomalaisille: Arava-arkkitehtuuria 1949–1966 (Ungegfär Finska modernistisk bostadsarkitektur 1949 - 1966) utgiven 2024. År 2016 utkom han med boken Erik Bryggmans arkitektur (utgiven både på finska och svenska).
Ola har en bakgrund i svensk museivärld och inom internationellt kulturutbyte. Han har framför allt arbetat med kulturkontakter runt Östersjön med utgångspunkt i de historiska banden i området.
Avresa | Avreseort | Destination | Lediga platser | Från pris | |
---|---|---|---|---|---|
8/9 | Alvar Aalto och finsk modernism med Svenska Byggnadsvårdsföreningen 8–13 september 2025 | Mer än 8 | 19 975:- | Boka |