Kl. 07.00-09.30 Specialfrukost Tavolata.
Kl. 10.00 Landstigning på egen hand i Värtahamnen / Stockholm.
Kl. 10.20 Avresa med abonnerad buss.
Vi reser västerut mot Bergslagen som utgör ett geografiskt område i Mellansverige utan fasta gränser. Dess kärna finns i Västmanland och södra Dalarna, men området sträcker sig även in i delar av Närke, Östergötland, Uppland och Gästrikland. Från mitten av 1300-talet utfärdades bergslag, avgränsade områden med särskilda privilegier. De rika naturtillgångarna såsom järnmalm i bergen, forsande strömmar för vattenkraft och skog för produktion av träkol, skapade en optimal miljö för järnframställning. Det smidbara osmundjärnet blev Sveriges främsta exportvara under medeltiden. Järnet skeppades ut i Europa via städer som Örebro, Arboga och Stockholm. Under medeltiden drevs järnframställningen främst i småskalig regi av bergsmän (bönder med gruvandelar). Produktionen av stångjärn initierades av Gustav Vasa för att öka statens inkomster. Under 1600-talet blomstrade bergsbruket i Bergslagen och Sverige blev världsledande inom järnproduktion. Axel Oxenstierna grundade Bergskollegium 1637, vilket innebar att bergsmännen i de gamla bergslagsbyarna enbart fick framställa tackjärn, medan det mer lönsamma stångjärnet reserverades för ståndspersoner och inbjudna utländska handelsmän med resurser att upprätta storskaliga bruksanläggningar.
Mästersmeden arbetar med spett vid lancashirehärden i Ramnäs iklädd lång vit skjorta och träskor.
Vårt första stopp på resan blir Ängsö slott (äldre stavning Engsö) vid Mälaren utanför Västerås. Gården omnämns första gången som "Engsev" i ett kungligt brev från Knut Eriksson utfärdat i slutet av 1100-talet. Egendomen ägdes under medeltiden även av Riseberga kloster. Slottet uppfördes av riksrådet Bengt Fadersson på 1480-talet och tillkom i syfte att vara ett befäst stenhus. Bengt Fadersson var, liksom sin son Knut Bengtsson, riksråd hos kung Kristian II. Knut Bengtsson blev skjuten i Västerås 1521, då han försvarade staden mot Gustav Vasas män. 1522 föll även slottet efter en längre tids belägring i Gustav Vasas ägo men ett och ett halvt decennium senare fick Knut Bengtssons dotter Hillevi tillbaka slottet av kungen. Hon gifte sig med Arvid Trolle och via Elsa Trolle blev Arvid Posse som var hovjunkare hos Johan III, ny ägare av Ängsö. Han skänkte ägorna i morgongåva till sin maka Brita Bååt på Follnäs.
Den nuvarande slottsbyggnaden är nästan kubisk och byggd av sten och tegel i fyra våningar. Den är helt medeltida vad avser de nedre delarna. På 1630-talet ombyggdes och tillbyggdes slottet. Åren 1740–41 byggdes den översta våningen samt mansardtaket, som kröns av en laternin. Detta skedde efter Carl Hårlemans ritningar. Man har bevarat flera rumsinredningar från denna tid. Ängsö slott och gods ägdes i form av fideikommiss inom släkten Piper från 1710 och fram till 1971. Den sista fideikommissarien Eric Piper avled 1968. Familjen Piper arrenderar och bebor dock ännu idag Ängsö. Själva slottsbyggnaden utnyttjas dock numera endast som museum och har inte varit bebodd sedan 1959. Slottet ägs numera av Westmannastiftelsen.
Ängsö slott. Interiörfoto till höger av Visit Västmanland.
I Engelsbergs bruk, ett av få privatägda världsarv, möter vi sedan en välhållen bruksmiljö från 1700- och 1800-talen med mulltimmerhyttan, herrsmedjan och den engelska parken. Vi guidas här och får höra om brukets historia och om hur byggnaderna vårdas och används. Brukets historia går tillbaka till 1300-talet då Englike Engelbrektsson här anlade en hytta vid Ängelsberg som fick namnet Englikobenning. Denne Englike var farfar till frihetshjälten och rikshövitsmannen Engelbrekt Engelbrektsson. År 1681 anlade häradshövding Per Larsson Höök, adlad Gyllenhöök, en ny hytta på platsen med namnet Engelsberg. Bruket fick en blomstringstid under 1700-talet med familjerna Söderhielm och Hebbe som ägare. År 1916 förvärvades Engelsbergs bruk av Generalkonsul Axel Ax:son Johnson (1876–1958) som en del av Avesta Jernverks AB. Generalkonsuln investerade i en ny lancashiresmedja och valsverk som uppfördes 1917–1919. Driften lades dock ned redan 1925. I början av 1920-talet lät Generalkonsuln skapa en naturpark för den europeiska bisonoxen, visenterna, vid Långsjön nära Engelsberg. År 1939 flyttades visenterna till en ny park vid Avesta. Utan dessa räddningsinsatser hade visenten sannolikt varit helt utdöd.
Efter Generalkonsulns bortgång 1958 har tredje, fjärde och femte generationen i familjen Ax:son Johnson fortsatt vården av Engelsberg. En milstolpe var placeringen av Johnsonkoncernens centralarkiv i Engelsberg på 1960-talet. På 1970-talet gjordes omfattande restaureringsarbeten i samråd med Riksantikvarieämbetet och 1974 förklarades Engelsbergs bruk som byggnadsminne. Året därpå var Engelsberg ett av tre svenska pilotprojekt inom ramen för det europeiska byggnadsvårdsåret.
Hyttan på Engelsbergs bruk och herrgården med en av de runda slaggstenspaviljongerna i förgrunden. Foto: Visit Västmanland.
På sen eftermiddag ankommer vi sedan Nora och checkar in på stadshotellet. Vår middag avnjuts sedan i den vackra bergsmanssalen på hotellet.
.png)
