Kl. 16:45 Avresa med MS Silja Serenade till Helsingfors.
Kl. 20:00 Gemensam trerätters middag inkl. två glas vin, kaffe & avec i Restaurang Tavolata, däck 6 i fören.
Kl. 07:30 - 09:45 (lokal tid) Specialfrukost, Restaurang Tavolata, däck 6 i fören.
Kl. 10:30 Ankomst till Olympiaterminalen i Helsingfors. Avstigning på egen hand. Vår buss väntar vid bussparkeringen utanför terminalen. Med hyrd buss reser vi väster ut till Sammatti socken mellan Helsingfors och Åbo. Här föddes Elias Lönnrot 1802 under Gustav IV Adolf regenttid. Nationalskalden Elias Lönnrot kan vara den man som haft störst inflytande på den finska kulturen i nästan två hundra år med nationaleposet Kalevala som han sammanställde utifrån gamla runosånger (berättelser som muntligt fördes vidare från generation till generation). Lönnrot föddes som det fjärde av sju barn till byskräddaren Fredrik Johan Lönnrot och Ulrika Wahlberg. Han växte upp i anspråkslösa förhållanden, men lärde sig läsa och skriva sitt finska modersmål redan som femåring. Lönnrot lärde sig även svenska vid sex års ålder. Åren 1814–1815 gick han i Ekenäs pedagogi och fortsatte sedan 1816–1818 vid Katedralskolan i Åbo. Studierna avbröts på grund av penningbrist. Efter en mellanperiod som apotekslärling återupptog han 1822 sina studier nu inom filosofi och annan humaniora vid Kejserliga Akademien i Åbo. Den finländska folkdiktningen blev temat för magistersavhandlingen "De Väinämöine, priscorum Fennorum numine". Lönnrot kom sedan att utbilda sig till läkare i Helsingfors dit universitetet flyttade 1829. Han utnämndes till landskapsläkare i Kajanaland. Under sin verksamhet som läkare tog han långa uppehåll från sin tjänst då han vandrade genom Karelen och Lappland och insamlade runosånger.
Efter Paikkari besöker vi vackra Lammi gård som Lönnrot förvärvade 1876 och bodde på till sin död 1884.
Elias Lönnrot. Paikkari torp där Lönnrot föddes och Lammi gård där han bodde under sina sista levnadsår.
Under eftermiddagen återvänder vi till Helsingfors för besök på Fölisöns friluftsmuseum där vi får en guidad rundvandring genom Finlands byggnads- och allmogehistoria. Friluftsmuseet grundades 1909 av konstnären Akseli Gallen-Kallela och arkitekten Yrjö Blomstedt som ville rädda allmogebyggnader som hotades att rivas. Filosofie doktor Axel Olai Heikel spelade en viktig roll i flyttandet av byggnader och blev museets intendent. Heikels mål var att flytta typiska byggnader från varje landskap och visa traditionell byggnadskultur för stadsborna med Skansen i Stockholm som förebild. Museet består av över 80 byggnader från 1600-1800-talet. Efter rundvandringen följer middag på Fölisöns restaurang.
Fölisöns friluftsmuseum.
Därifrån tar bussen oss till Helsingfors järnvägsstation där vi går ombord på den klassiska nattågslinjen till Rovaniemi. Tåget avgår från Helsingfors kl. 19:30. Ombord finns restaurangvagn för de som önskar ytterligare förtäring.
Kl. 07:30 ankomst till Rovaniemi järnvägsstation. (Möjlighet att äta frukost på tåget på egen hand från kl. 06:30).
Från järnvägsstationen reser vi med vår buss till Lapplands skogsmuseum i Rovaniemi. Här väntar kaffe med frukostsmörgås och kaka. Efter detta guidas vi genom museet som berättar om skogshanteringens utveckling i Lappland.
Det finska landskapet Lappland var fram till 1809 gemensamt landskap med Svenska Lappland och en del av Västerbottens län. Lappland eller Lappmarken var samernas land där de drev sina renhjordar efter årstiderna med vinterbete i skogsmarkerna och sommarbete i fjällområdena. I samband med kyrkan och svenska statens framväxt grundades under medeltiden församlingar vid Bottniska vikens kuster. Församlingarna kom att sträcka sig från kusten inåt lappmarken som delades i bl a Umeå, Piteå, Torneå och Kemi lappmark. Den viktiga pälshandeln med samerna sköttes av birkarlarna, handelsmän från kustområdet. Gustav Vasa kom sedan att ta kontroll över pälshandeln genom tillsättningen av statliga lappfogdar som både skötte handel med och skatteindrivning av samerna. Stora delar av det som idag utgör Finska Lappland var långt in på 1600-talet omtvistat område, där de lokala samebefolkningen kunde råka ut att tvingas betala skatt till både Sverige, Danmark (Norge) och Ryssland som alla gjorde anspråk på området.
Från Rovaniemi reser vi rakt norrut med buss till Sodankylä där vi ser den gamla träkyrkan från 1689. Kyrkan uppfördes på Karl XI:s egen bekostnad som den tredje i Kemi lappmark efter kyrkorna i Enare och Kemijärvi. I koret ser vi altartavlan från 1739 utförd av kyrkomålaren Petter Bergström. Kyrkan var en av få byggnader som klarade sig efter Lapplandskriget.
Sodankylä kyrka med sin stämningsmättade interiör av omålande timmerväggar.
Från Sodankylä fortsätter vi på Ishavsvägen. Vägen som byggdes under svåra förhållanden stod klar i sin helhet 1931 och följer huvudsakligen Finnmarksleden (som härleder från 1500-talet), vilket förband Lappland med norska Finnmarken. Vägbygget blev också själva blodomloppet i skapandet av den finska turistnäringen i Lappland. Ishavsvägen blev under 1930-talet ett exotiskt resmål som lockade resenärer från när och fjärran som fick uppleva ödemarkens vidder, enaresamernas kultur, ishavskusten med karga fjordlandskap och uppförandet av den toppmoderna nickelgruvan vid Petsamo. I Svenska Dagbladet kunde man bl a ta del av Arthur Lundqvists och Jarl Hemmers resebeskrivningar från Ishavsvägen.
Vårt nästa stopp längs vägen är Kaunispää fjälltopp, beläget ca 400 meter över havet. Fjälltoppen ingår i Saariselkäs lågfjällskedja som även är vattendelare, där fjällens vattendrag mot norr mynnar ut i Norra Ishavet och vattendragen på södra sidan mynnar ut i Bottenviken. Berget har en turbulent historia med blodiga strider under Lapplandskriget och turism som sträcker sig tillbaka till det tidiga 30-talet. Under en trevlig lunch på fjälltoppen får vi ta del av de enastående vyerna där man vid klart väder kan skåda upp till hundra olika fjälltoppar. Det storslagna fjällandskapet för också tankarna till Zacharias Topelius klassiska vintersaga Sampo Lappelill om den lille samepojken Sampos möte med Fjällkungen. Med lite tur ser vi här också renar på sommarbete.
I Ivalo som totalförstördes under Lapplandskriget besöker vi den lilla finskortodoxa kyrkan som uppfördes efter kriget för flyktingar från Petsamoområdet. På sen eftermiddag anländer vi sedan till Enare kyrkby och vårt hotell Wilderness Juutuan Hotel. Tid på egen hand.
Kl. 19:00 Välkomstdrink på hotellets terrass.
Kl. 19:30 Gemensam middag i hotellets matsal med panoramafönster mot Juutanjokis brusande forsar. Efter middagen kan man med fördel avsluta kvällen med ett glas under midnattssolen på hotellterrassen eller ta en liten promenad ner mot den lilla fiskehamnen i Enare kyrkby.
Vy över de vackra lappländksa landskapen. Traditionella fiskebåtar i Enare kyrkby.
Kl. 07:00–09:00 Frukost.
Kl. 09:15 samling utanför hotellet.
På den nyanlagda gångvägen längs Juutuanjoki älv vandrar vi ner mot den nya hängbron som tar oss över den vilda Jäniskoski fors. Under början av 1900-talet skulle de flesta vattenvägar i Finland och norra Sverige rätas för att underlätta timmerflottning. Den betrodde Ingenjör Hagelberg med sin medarbetare Anttila ledde arbetet vid Jäniskoski fors. Det hela slutade dock i katastrof då deras roddbåt kantrade och Hagelberg drogs ner i vattnet och drunknade. Juutuanjoki är känd som en av Europas bästa fiskeplatser för öring som traditionellt fiskas i september då den vandrar genom forsarna. Den 12 km långa älven avvattnar Paatari sjö där Lemmenjoki och Vaskajoki fjällbäckar utmynnar. Längs den vackra älven har man funnit arkeologiska lämningar som sträcker sig 9000 år tillbaka vilket vittnar om det fiskrika vattnets betydelse genom historien.
Juutuanjoki älv.
Efter Jäniskoski fors följer vi älven på dess norra strand mot utflödet i Enare träsk. Precis vid älvmynningen ligger enaresamarnas museum Siida (Finlands nationella samemuseum) där vi får en guidad visning i utställningarna som innefattar en museibyggnad med historiska samlingar, naturrum och ett friluftsmuseum. Vi får bl a lära oss om enaresamernas kultur, fiske på Enare träsk, jakt och småskalig renskötsel. Vi äter lunch i museets restaurang. Därefter tid på egen hand. Hotellet ligger ca 750 m från museet.
Kl. 14:50 Samling vid hamnen för två timmars båttur på Enare träsk. Sjön med en yta av 1 040 km² är Finlands tredje största efter Saimen och Päijanne. Den avrinner genom Pasvik älv till Varangerfjorden vid Norra Ishavet. På vår tur passerar vi enaresamernas mest heliga öar, begravningsön Hautuumaasaari och offerön Ukonkivi. Dessa öar är numera stängda för turister.
Enare träsk. Enaresamernas heliga ön Ukko.
Tillbaka till Enare kyrkby vid ca. kl. 17:00. Tid på egen hand innan middagen.
Kl. 19:30 Gemensam middag.
Kl. 07:00–08:50 Frukost.
Kl. 09:00 Samling utanför hotellet.
Efter frukosten får vi med oss lunchpaket, vattenflaska och kaffe till våra termosar. Viktigt att ha bra gångskor (kraftigare gymnastikskor eller vandringskängor, som även är vattentäta, samt täckande kläder med vindjacka och keps). Denna tur kräver även att man smörjer in sig med myggmedel, då det kan vara besvärande med mygg ute i urskogen.
Kl. 09:00 Avfärd med buss till startpunkten för dagens vandring (ca 9.5 km, utflyktstid inklusive stopp ca 5 ½ timme varav ca 3 ½ timme vandring på lätt kuperade stigar och där det förekommer tallrötter).
Genom den vackra lappländska urskogen med tall och solvridna torruror vandrar vi på den gamla stigen till Pielpäjärvi ödekyrka. På spänger passerar vi genom flera myrar och våtmarker. Stigen ringlar sig även längs sjöstränder med klart vatten. Under denna vandring kan vi även bli varse om vår nordliga belägenhet då vädret med vindar från Norra Ishavet på några minuter kan växla från högsommarvärme till friska höstliknande vindar. Under vandringen gör vi flera stopp.
Vi vandrar genom den lappländska urskogen.
Ödekyrkan i Pielpäjärvi ligger vackert vid den gamla kyrkoplatsen som under de senaste åren åter öppnats upp av sommarbetande får. Kyrkan förlades här då Pielpäjärvi var en viktig vintertida mötes- och handelsplats och var lätt att nå med pulka från Enare träsk. År 1646 under drottning Kristinas regeringstid anlades här den första kyrkan i Kemi lappmark. Drottning Kristina skänkte en kyrkoklocka och mässhake till den nya kyrkan. Kristinakyrkan var i bruk under två veckor vintertid och under några sommardagar då enaresamerna samlades. Den tillresta prästen från moderkyrkan i Kemi höll då gudstjänst, förrättade dop, begravningar och bröllop. Kanske ännu viktigare för uppförandet av kyrkan var att skatteuppbörd togs in av samerna. Prästen var även statens utsände representant och med denna fasta kyrkoplats markerade den svenska stormakten sin överhöghet i det tidigare omtvistade området, där samerna i värsta fall hade kunnat råka ut för att betala skatt till båda utsända skatteindrivare från både Sverige, Danmark (Norge) och Ryssland. Den ursprungliga lilla Kristinakyrkan var efter 100-års bruk i dåligt skick och medel avsattes för en ny och större kyrka som stod färdig 1760. Vid denna tid hade kyrkan också hunnit byta moderförsamling två gånger, först från Kemi till Kuusamo och sedan till Utsjoki.
På kyrkoplatsen fanns kyrkstugor där samerna bodde under marknads- och kyrkoveckorna på vintern. I slutet av 1830-talet lät även kaplanen Josef Wilhelm Durchman här uppföra en prästgård. I och med detta kom även kapellförsamlingen i Pielpäjärvio få en mer stadigvarande kaplan på platsen. I slutet av 1800-talet uppstod fast bebyggelse vid vid Juutuanjokis mynning och en ny kyrka med prästgård uppfördes där. På den gamla kyrkoplatsen förföll prästgården och kyrkostugorna, men själva kyrkan underhölls sparsamt. Under vinterkriget 1940 förstördes Enare kyrka av sovjetiska bomber och församlingen återupptog då gudstjänster i Pielpäjärvi kyrka.
Johan Wilhelm Durchman var känd för sitt intresse för samisk kultur och språk. Detta gjorde att två av Finlands främsta språkforskare, Matthias Alexander Castrén och Elias Lönnrot kom att besöka honom. Under vår vandring läser Magnus ur Castréns Resa till Lappland 1838 då han reser tillsammans med Durchman i samband med att han skall tillträda som kaplan i Enare.
Vid kyrkan intar vi vår medhavda matsäck. Här finns även flera torrdass. Därefter vandrar vi samma väg tillbaka. Hemkomst till hotellet ca kl. 15:00.
Enare gamla kyrka i Pielpäjärvi, vilken övergavs 1885. Foto: Visit Finland. Språkforskaren Matthias Alexander Castrén.
Kl. 17:00 Samling för kort promenad (ca 350 m) till enaresamernas kulturhus, där vi får en presentation av deras verksamhet och guidning i den aktuella utställningen.
Kl. 19:30 Gemensam middag.
Kl. 07:00–09:00 Frukost.
Kl. 09:10 Avresa med buss.
Efter en knapp timmes bussresa kommer vi till familjen Palttos sameviste vid Lemmenjoki älv. Här bjuds vi först på förmiddagskaffe och en introduktion till dagens program. Med båtar färdas vi in i Lemmenjoki nationalpark. Målet för vår båtfärd längs de vackra naturscenerierna av skog och fjäll är vackra Ravadasköngäs vattenfall. Familjen Peltto dukar sedan upp lunch för oss vid raststugan i anslutning till vattenfallet. Vi bjuds här på traditionell renköttssoppa. Till kaffet berättar familjen Peltto om deras liv med renskötsel och samiska traditioner. Vi får även höra traditionell jojk. När vi sedan återvänder till samevistet får vi en guidning i renhägnen och bland de traditionella byggnaderna.
Heikki och Kaija Paltto välkomnar oss. Ravadsköngäs vattenfall i Lemmenjokis nationalpark. Foto: Visit Finland.
På vägen tillbaka till Enare besöker vi en av traktens största sevärdheter, Björnidestenen (Karhunpesäkivi). Den jättelika stenen är Finlands största tafone, en sten vars insida har vittrat genom tiden och bildat en grotta medan ytterkanten bestått. Namnet Björnidestenen härstammar från en legend om hur en bybo överraskats av kraftig snöstorm och sökt skydd över natten i grottan. På morgonen upptäckte han att han delat grottan med en björn som låg i ide. Som tur var vaknade inte björnen. Stenen är även en helig plats för samerna.
Björnidestenen.
Åter vid hotellet ca kl. 17:30.
Kl. 19:30 Gemensam middag.
Kl. 07:00–09:00 Frukost och utcheckning. Vi lämnar väskorna i bussen.
Kl. 09:20 Avresa.
Vårt första stopp blir vid Magnetbacken längs Ishavsvägen. Backen som är den högsta på vägen fick sitt namn under petsamotrafiken då vägen fylldes av svenska och finska lastbilar som gick i skytteltrafik till Linhammars djuphamn i Petsamofjorden. Hamnen var den enda som var öppen för både Sverige och Finland från april 1940 till juni 1941 då tyskarna minerat Kattegatt. Genom denna livsviktiga livlina transporterades förnödenheter och försvarmaterial. De överlastade lastbilarna hade vintertid svårt att ta sig över den branta backen och bland lastbilschaufförerna spreds en myt att berget innehöll magnetit som fick motorerna att sluta fungera. Idag utgör Magnetbacken en historisk väg vid sidan av en senare vägsträckning. Här ser vi även monumentet över de finska och svenska lastbilschaufförer som fick sätta livet till under de mycket svåra förhållanden som rådde på vägen under vintern 1940–41.
Petsamotrafiken.
I Tankavara besöker vi en av Lapplands största sevärdheter, Guldgrävarmuseet och den närliggande bäcken med guldvaskningställen. År 1868 upptäcktes guld i Ivalo älv vilket omedelbart startade en guldrusch och inom kort hade 600 guldletare funnit vägen till Ivalo älven. Guldruschen blev dock kort då guldet sinade efter några år. En ny guldrusch stratade vid Tankavaara där man 1934 fann guld i vattendragen. I dag har guldet sinat även här men guldgrävarmuseet och vaskställena vid vattendragen berättar denna spännande historia. Besöket avslutas med lunch invid museet.
Nästa stopp blir vid polcirkelskylten i utkanten av Rovaniemi. I slutet av 1920-talet satte Oiva Willamo då ordföranden i Rovaniemi turistförening ner en skylt på som deklarerade Polcirkels läge. Skylten blev snabbt ett självklart stopp för den växande turismen på vägen mellan Rovaniemi och Petsamo. På försommaren 1950 när Lappland låg i ruiner efter andra världskriget skulle Eleanor Roosevelts besöka Rovaniemi som representant för UNRRA. Snabbt sattes en ny polcirkelskylt upp platsen för den gamla som försvunnit under kriget och på två veckor bygges en liten stockstuga vid skylten för att ta emot det celebra besöket. Den lilla stockstugan inreddes med eleganta möbler av Alvar Aalto och kom sedan att fungera som kafé och souvenirbutik.
Under åren har sedan området kring Polcirkelskylten utvecklats till ett av Nordens största turistmål och är idag känt som Jultomtens by (Sankta Claus Village). Under 1990-talet gick det under vintern direktflyg med Concorde från London till Rovaniemi och Tomtens by. Fortfarande finns här också ett postkontor som stämplar vykorten med Polcirkeln.
Eleanor Roosvelt på besök i Rovaniemi. Bild hämtad från Ellen Rydelius guidebook "Finland Estland och Lettland på 3 x 8 dagar" från 1938 där vi ser Rydelius dotter journalisten Ria Wägner i bil vid polcirkelskylten. Affisch av Ingrid Bade från 1930-talet som gör reklam för midnattsolen i Finska Lappland. Bild Come to Finland.
Vi avslutar sedan vår Lapplandsvistelse med buffétmiddag på Pohjanhovi i Rovanemi. Hotell Pohjanhovi öppnade i turistföreningens regi 1936 i elegant funkisstil och var ett av dåtidens mest omskrivna hotell. Ria Wägner besöker Pohjanhovi 1939 och beskriver mötet med den svenske kökschefen; Men vad skall vi äta vid Polcirkeln? När jag ställde denna fråga till kocken Mårten Mårtensson från Dalarna kom repliken blixtsnabbt: - Vi har 276 rätter att välja på, så ni skall inte tro att matkulturen tar slut vid denna breddgrad, ni kan få alltfrån svensk sjömansbiff till ryska blinier med kaviar och lapsk poronkäristyrs. – Det sista är fruset renkött och rökt fläsk stekt tillsammans och blandat med lite snö. Det serveras på glödande kol vid bordet.
Pohjanhovi som var Rovaniemis stolthet sprändes i luften 1944 av de retirerande tyska trupperna som här haft sitt högkvarter. I Rovaniemi som var förstört till 90 procent efter kriget inrättades en restaurang i hotellets intakta källare. 1947 invigdes nya Pohjanhovi som blev ett av Finlands främsta med en lång rad kända gäster. Här tog president Kekkonen emot utländska statsöverhuvuden som Leonid Brezhnev och Josip Broz Tito.
Från Pohjanhovi åker med vår buss den sista biten till järnvägsstationen.
Kl. 21:00 Avgång med nattåg till Helsingfors.
Kl. 06:30–09:00 Frukost på egen hand i restaurangvagnen.
Kl. 09:10 Ankomst Helsingfors.
Vi lämnar in vårt bagage på Hotel Vaakuna vid Järnvägshotellet. Från Salutorget tar vi sedan färjan ut till världsarvet Sveaborg.
Fästningsbygget initierades som ett värn av den östra rikshalvan efter Hattarnas förödande ryska krig 1741–43. Ansvarig för uppförandet av Sveaborg anförtroddes ett av upplysningstidens största svenska snillen, Augustin Ehrensvärd. Den mångbegåvade Ehrensvärd var inte bara officer och fortifikationsbyggmästare utan även framstående konstnär. Det väldiga fästningsbygget hade periodvis under 1740-talet över fyratusen personer sysselsatta. De indelta soldaterna som stod för mycket av byggandet fick här även en hantverksutbildning som de senare tog med sig hem till olika delar av Finland.
Sveaborg, som var svenska statens största försvars- och byggprojekt under 1700-talet blev även en ekonomisk och kulturell motor i södra Finland. Längs kusten uppfördes mängder med herrgårdar som försåg fästningsbygget med olika material. Runt Ehrensvärd engagerades flera andra av tidens främsta vetenskapsmän och konstnärer, Elias Martin undervisade i teckning, Carl Petter Thunberg konstruerade den stora väderkvarnen och torrdockan och Fredrick af Chapman utvecklade nya örlogsskepp för skärgårdsflottan. Från mitten av 1700-talet till början av 1800-talet hade Sveaborg även fler invånare än närbelägna Helsingfors.
På Sveaborg börjar vi med besök på Sveaborgsmuseet där vi får lära mer om fästningens historia. Vi får sedan en guidning då vi besöker kommendanthuset, Augustin Ehrensvärds bostad vid Borggården på Vargön. Mitt på Borggården ser vi Augustin Ehrensvärds gravmonument formgivet av Johan Tobias Sergel efter en skiss av Gustav III. Gravmonumentet är tillsammans med Sergels Gustav III-staty på Skeppsbron bland de främsta konstverken från den gustavianska tiden. Samfundet Ehrensvärd vilka förvaltar Sveaborgs kulturvärden guidar oss sedan på fästningen och vi ser bl a. varvsdockan och det nyrenoverade pumphuset vilket inte annars visas.
Augustin Ehrensvärds gravmonument formgivet av Johan Tobias Sergel. Interiör från Ehrensvärdsmuseet.
Återfärd till Salutorget och egen tid i Helsingfors.
Kl. 15:45 Buss avgår från Hotel Vaakuna för transfer till Olympiaterminalen där vi checkar in på Silja Line.
Kl. 17:00 Avgång från Helsingfors.
Kl. 20:00 Gemensam trerätters middag med två glas vin, kaffe & avec i Restaurang Tavolata, däck 6 i fören.
Kl. 07:00–09:30 Specialfrukost Restaurang Tavolata, däck 6 i fören.
Kl. 10:00 Ankomst till Värtaterminalen, Stockholm.
Magnus Londen är journalist, författare och företagare i Helsingfors. Han drivs av en stark passion för resande och resandets historia. Han har gett ut flera reseskildringar samt affischböckerna ”Come to Norden” och ”Come to Finland”. Sedan 2005 är han programvärd för den populära radio-talkshowen Eftersnack på Yle i Finland. Han är också en stor Ukrainavän och driver gräsrotsrörelsen ”Karavanen till Ukraina”.
Ola Olsson har en bakgrund i svensk museivärld och inom internationellt kulturutbyte. Han har framför allt arbetat med kulturkontakter runt Östersjön med utgångspunkt i de historiska banden i området.
Avresa | Avreseort | Destination | Lediga platser | Från pris | |
---|---|---|---|---|---|
7/7 | Finska Lappland – En resa i midnattssol bortom polcirkeln 7–15 juli 2025 | Mer än 8 | 30 950:- | Boka |