Kl. 07:00 – 08:30 frukost och utcheckning. Vi reser mot Kurlands norra delar. I Dundaga ser i från utsidan den väldiga borgen Dondangen uppförd av Rigabiskopen på 1300-talet. Från 1500-talet till 1920 var Dondangen Kurlands och Baltikums största gods tillhörande släkten von den Osten-Sacken. Med sina över 100 000 hektar omfattade godset i princip hela norra Kurland.
Dondangens kringbygda slott varifrån Baltikums största gods med mer än 100 000 hektar styrdes.
Nere vid Östersjökusten bekantar vi oss med den liviska befolkningen och dess bonde- och fiskekultur. I fiskebyn Mazirbe besöker vi ett privat hembygdsmuseum och bjuds på lunch med liviska specialiteter. Liverna är idag en liten folkspillra där yttersta få fortfarande talar språket som är finnugriskt och besläktat med estniskan och finskan. Tidigare befolkade liverna Rigabuktens södra och inre kuster. I strandskogen ser vi den tragiska båtkyrkogården. Efter andra världskriget förbjöd sovjetmakten liverna att fiska på egen hand och drog upp deras små fiskebåtar i skogen och hugg sönder dem. Därmed slogs den redan bräckliga liviska kulturen i spillror. I Mazirbe besöker vi även Livernas nationshus invigt 1939. Den för den lilla fiskebyn storslagna byggnaden var resultatet av insamlingar bland livernas brödrafolk i Estland, Ungern och främst Finland. Byggnanden ritades av Erkki Huttunen, den vid denna tid mest kände finske arkitekten vid sidan av Alvar Aalto.
Livernas nationshus vid invigningen den 6 augusti 1939. Livisk kulturfestival där vi ser livernas egen flagga. Den grön vit blå flaggan hissades första gången 1923, färgerna representerar liverna land, där det blå står för havet, det vita för vågskummet och det gröna för skogen. Fiskare från Mazirbe, fotografi från 1912 av Vilho Setälä.
Vi tar oss sedan till Domesnäs (lett, Kolgas rags) Kurlands nordligaste udde som utgör inloppet till Rigabukten. Domesnäs var ett känt riktmärke på vikingarnas färder österut. Vattnen med sina långa rev kring Domesnäs är kända som ett av de farligaste kring Östersjön. De många förlisningarna i dessa vatten gav också upphov till att vrakplundring var en viktig inkomst för de liviska och estniska fiskarna i området. På grund av de svårnavigrade vattnen har här sedan 1500-talet funnit bland de första fyrplatserna i Östersjön. Fyrarna ägdes av baronerna på Dondangen och skötes under mycket hårda dagsverken av de lokala liviska fiskebönderna. Domesnäs var också en viktig handelsplats där bland annat de svensktalande runöborna handlade. En mycket levande ögonblicksbild av livet vid Domesnäs på 1840-talet ger den finländske runöprästen Joachim Ekman i sina nedtäknade minnen Domesnäs, är huvudsakliga målet för runöbornas färder. Der, ej långt ifrån fyrmästarens boning och tätt invid hafsvikens vågor, enslig på dynernas sand och i den derpå granskogen, ligger en liten träkyrka: Till denna kommer en gång i hvar månad en prest, som bor två mil derifrån längre inåt landet, för att så tillsägandes predika Guds ord i öknen. Oaktadt traktens ödslighet och tomhet på menniskor, församlas då derstädes en besynnerlig blandning af folk till bön; och ljudet af den lilla kyrkans tornklocka tyckes vara starkare, än af mången jätteklocka i de menniskofyllda hufvudstädernas guldstrålande katedraler. Medlemmarne af den hitvandrande församlingen tala fyra olika språk; lettiska är hufvudspråket, hvarpå äfven predikan hålles; dernäst komma Liverne, sista qvarlefvan af detta fordom så mäktiga folk, som nu sammansmält till omkring tusen personer och blifvit undanträngt till Kurlands nordligaste spets, samt äfven der är nästan uteslutande inskränkt till det adeliga godset Dondangens område. Dit seglade Runöboerne, och några få Tyskar, församlingens egentliga aristoktati, ditkomma från det inre af landet, i hvars skogar de, eljest afskilda från verlden och dess hvälfningar, framlefva sitt ensamma lif såsom skogvaktare, krögare och mjölnare.
Vid vårt besök på Kurlands udde har vi liviskan Dženeta Marinska som guide. Utöver de historiska sevärdheterna får vi också höra hur man försöker upprätthålla sin liviska kultur och språk.
Domesnäs, Kurlands vackra norra udde. Stenmonumentet på stranden vid Domesnäs som rest till minne över alla de som fått havet som sin grav.
En bit söderut vid Bīlavu i närheten av Rojasfloden ser vi Djävulsskeppet, en vacker skeppssättning, som till sin form med tätt stående stenar är av samma typ som de bronsålderstida skeppssättningarna på Gotland. Vid utgrävningar har man funnit krukskärvor och brända benrester som tolkas som att skeppssättningen fungerat som stormannagrav för en skandinavisk hövding.
De märkliga skeppssättningarna vid Bīlavu. Soltet i Ventspils (Windau) uppfört som försvarsborg av Livländska orden i slutet av 1200-talet.
Vi fortsätter sedan till Ventspils (Windau). Om tiden tillåter besöker vi den medeltida borgen uppförd under slutet av 1200-talet av Livländska orden. I Ventspils avslutar vi vår dagar i Kurland med gemensam middag innan vi går ombord på Stena Lines färja för hemfärd.
Ombordstigning ca kl. 21:00 och avresa kl. 23:00.
.png)
.jpg)
.JPG)
